Kategori “Artiklar”

Artikel: Att spela eller inte spela?

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 7 – 2011

Pågående förändringar när det gäller Sveriges kyrkliga geografi ställer också de kyrkligt anställda inför nya situationer; det gäller inte minst präster, vaktmästare – och kyrkomusiker! Dessa tre yrkesområden är ju de som blir aktuella när dop, vigsel eller begravningsgudstjänst skall äga rum i församlingens kyrka. Eller högmässa också, för den delen. Med allt fler samarbetsavtal eller upplåtelseavtal mellan Svenska kyrkan och andra kyrkor/samfund – vad är det då som gäller? Det är ”ett virrvarr” var det någon som skrev.

Här skall beskrivas en rad situationer – flera av dem är hämtade ur verkligheten! Det kan handla om gudstjänster (inklusive kyrkliga handlingar) som är tänkta att äga rum i en lokal (mestadels kyrka) som disponeras av Svenska kyrkan. Men ofta uppkommer frågeställningen i samband med en gudtjänst som äger rum på annan plats (utomhus till exempel, eller i en bygdegård). Och det handlar förstås om vid vilka gudstjänster tjänstgöringsplikt inom ramen för anställningen skall anses föreligga. Vem som helst har ju rätt att annars privat åta sig de mest skilda uppdrag under förutsättning att dessa inte innebär förtroendeskadlig verksamhet eller icke tillåten bisyssla.

När det gäller frågan om tjänstgöringsplikt i olika sammanhang måste det ofta ske en inte alltid okomplicerad sammanvägning av lag, förordning, avtal och även Kyrkoordningen. Rättsverkan har lag, förordning och avtal. Kyrkoordningen är däremot en inomkyrklig regelsamling med få eller inga sanktionsmöjligheter. Denna kan exempelvis inte heller ”ta över” lagar som Lagen om anställningsskydd (LAS), Lagen om medbestämmande (MBL) etcetera.

KMT vände sig till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation för att klara ut begreppen; det är ju arbetsgivarparten som skall leda och fördela arbetet. Först låter vi utvecklingschefen Per Westberg komma till tals. Han fick ett antal scenarier att bena ut; här kommer frågeställningarna i kursiverad form med Per Westbergs svar:

Vigsel där ingen av de båda parterna tillhör Svenska kyrkan (eller begravning där den avlidne inte är kyrkotillhörig). Akten leds av svenskkyrklig präst och enligt Svenska kyrkans ordning.

– Detta är helt klart en gudstjänst i församlingen.

Den ena parten (vid vigsel) tillhör Svenska kyrkan. Akten leds av svenskkyrklig präst och enligt Svenska kyrkans ordning.

– Detta är en gudstjänst i församlingen

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av svenskkyrklig präst men utanför Svenska kyrkans ordning (frikyrklig eller borgerlig).

– Svenska kyrkans präster kan i princip inte leda andra gudstjänster än de som sker i Svenska kyrkans ordning. Jag utgår ifrån att dessa situationer handlar om s.k. ekumenisk gudstjänst. För att kunna fira sådan huvudgudstjänst krävs att kyrkorådet säger ja. Samråd ska ske med församlingens präster och kyrkomusiker. Tillstånd ska inhämtas från domkapitlet. Det finns inga bestämmelser om hur gudstjänsten ska vara uppbyggd och från Svenska kyrkans sida är det i första hand kyrkoherden som har ansvaret för för gudstjänsten uppbyggnad och innehåll.

– Vidare får en präst i Svenska kyrkan leda gudstjänster och kyrkliga handlingar som gäller i någon annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med. Det handlar om Borgåkyrkorna, Fillipinska oberoende, Metodistkyrkan, Tyska EKD samt missionskyrkan. Som jag ser det är dessa gudstjänster inte gudstjänster i Svenska kyrkan. När det gäller borgerliga handlingar som vigsel och begravning är det uteslutet att dessa leds av en präst i Svenska kyrkan. Det är inte förenligt med vigningstjänsten.

– När det gäller gudstjänster enligt annan kyrkas ordning får de inte utföras av en präst i Svenska kyrkan om ordningen står i strid med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Exempel på detta är att det är omöjligt för en präst att utföra barnvälsignelse eller ersätta jord på kistan med blommor.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund enligt Svenska kyrkans ordning (hur apart detta än kan tyckas!).

– Här måste jag fundera. Men min utgångspunkt är att församlingens gudstjänster alltid leds av en präst. Men det finns lite klurigheter när det gäller ekumeniska gudstjänster.

Domkapitlet kan för en viss tid förklara någon behörig att utöva uppdraget som präst för den som är behörig att utöva detta uppdrag i till exempel ett samfund som Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särkild ekumenisk samverkan med. Det är alltså möjligt att en huvudgudstjänst i församlingen leds av till exempel en missionspastor. Är det frågan om en enskild gudstjänst behövs inte ens någon särskild behörighetsförklaring från domkapitlet. Detta blir en församlingens gudstjänst.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan har samarbetsavtal men inte den lokala församlingen.

Sådana gudstjänster kan firas med stöd av de särskilda överenskommelserna om ekumenisk samverkan. Men handlar gudstjänsten om en kyrklig handling fordras alltid domkapitlets behörighetsförklaring oavsett att det rör sig om ett enstaka tillfälle. Jag vill markera att det är långt ifrån självklart att Svenska kyrkan alltid står för musik vid ekumeniska gudstjänster.Detta avgörs ytterst av kyrkoherden som ju leder och fördelar arbetet.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan inte har något samarbetsavtal men gudstjänsten kan anses vara ett inslag i den svenskkyrkliga församlingens verksamhet (i samband med exempelvis en större olycka där ett annat samfund utan samarbetsavtal lånar ut ett svenskkyrkligt rum som är det enda på orten som kan rymma tillräcklig många).

– Detta är inte en gudstjänst i Svenska kyrkans ordning. Det handlar formellt sett om upplåtelse av kyrka enligt 41 kap i kyrkoordningen. Att något inte betraktas som gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning innebär dock inte att det trots detta i många fall kan betraktas som verksamhet i församlingen.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) som leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan inte har något samarbetsavtal och där gudstjänsten inte är en del av församlingens normala verksamhet utan där kyrkorummet har upplåtits åt ett annat samfund.

– Se ovan!

KMT diskuterade även frågan med Ylva Wåhlin. Hon är avtalssekreterare vid Enheten för arbetsgivarfrågor och förvaltning inom Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Wåhlin framhåller följande:

– Vid bedömningen av om det föreligger en skyldighet för kyrkomusikern att utföra arbetsuppgifter är anställningsavtalet utgångspunkten. Anställningsavtalet får sitt innehåll också av kollektivavtalet.

– En annan utgångspunkt är att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet och arbetstagaren har en skyldighet att utföra de arbetsuppgifter som ligger inom ramen för anställningen. I kollektivavtalet regleras arbetsskyldigheten av § 6 i AB. Arbetstagaren ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt som är förenade med anställningen. Det finns en skyldighet att vikariera, byta schema eller förskjuta arbetstiden och att arbeta utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra beredskap. Allmänna kriterier är, att arbetsuppgifterna skall ha ett naturligt samband med arbetet och falla inom de allmänna yrkeskvalifikationerna och att arbetet skall utföras för arbetsgivaren. Jmf AD 1929:29 och 1978:89.

– Därtill kommer att Svenska kyrkans verksamhet skall bedrivas inom de ramar som Kyrkoordningen anger. Det är ytterst en fråga för kyrkoherden som enligt kyrkoordningen leder verksamheten och kan falla under tillsynen.

Vilka slutsatser skall man nu dra av denna ”inventering”? Det är inte är möjligt att exakt dra gränsen för var arbetsskyldighet föreligger, säger Per Westberg:

– Enligt min uppfattning är frågeställningar om arbetsskyldighetens gränser väldigt ovanliga i kyrklig verksamhet. Jag menar att det kan finnas musikinslag som äger rum vid handlingar som inte följer Svenska kyrkans ordning. Dessa torde dock vara relativt ovanliga. I exemplet talas om en gudstjänst i samband med en olycka. Även om gudstjänsten sker i en annan kyrkas ordning vill jag mena att det allt som oftast också är en verksamhet i församlingen. Församlingen medverkar på olika sätt genom lokalupplåtelse, vaktmästarpersonal, samtalsstöd och så vidare.

– Om jag dock skulle våga mig på några exempel där det krävs en särskild överenskommelse med kyrkomusikern om medverkan skulle jag kunna nämna om en romersk katolsk församling firar gudstjänst i vår kyrka. Alternativt att en annan kyrka lånar vårt kyrkorum.

– Det geografiska begreppet kan man heller inte hänga upp allt på. Om kören medverkar i en annan kyrka förutsätts detta ingå i kyrkomusikerns arbetsskyldighet. Likaså är det församlingens verksamhet om man deltar aktivt i gudstjänsten hos en vänförsamling i ett annat land.

Som framgår av arbetsgivarorganisationens resonemang ovan finns det alltså en rad gråzoner där avtal, lag, förordning eller Kyrkoordningen inte ger glasklara svar. I värsta fall kan då endast en rättslig prövning – med allt vad det innebär – ge vägledning.

Men det förstås är inget självändamål att låta frågor kring anställning och tjänstgöringsskyldighet nå ända fram till ett domkapitel eller Arbetsdomstolen. Det mesta bör kunna lösas på ett långt tidigare stadium, väldigt ofta genom god vilja och sunt förnuft – två underskattade verktyg i församlingsarbetet.

I övrigt gäller det självklara: att genom församlingsinstruktioner och lokala anställningsavtal så långt det är möjligt tydliggöra var gränserna för den anställdes tjänstgöringsplikter går. Dessa gränser definieras förstås alltid av gällande regelverk, inte av något annat.

Henrik Tobin

 

Fakta
För närvarande har Svenska kyrkan följande avtal om olika typer av samverkan med andra kyrkor och samfund:

• Fördjupad samverkan med Metodistkyrkan i Sverige 1993.

• Borgåöverenskommelsen 1994

• Avtal med Evangelische Kirche in Deutschland

• Överenskommelse med Svenska Missionskyrkan 2006

Det är dessa överenskommelser som Kyrkoordningen hänvisar till i 17 kap. 17 § om gudstjänst i något annat kristet trossamfund.

Den pågående sammanslagningsprocessen mellan Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet kommer sannolikt att på sina håll öka den ekumeniska komplexiteten. På många platser lånar Svenska kyrkan även ut gudstjänstlokaler till andra samfund, exempelvis katolska och ortodoxa kyrkor. Även då kan också frågan om medverkan av musiker som är anställda inom Svenska kyrkan aktualiseras. (Källa till faktauppgifterna: Kyrkokansliets informationsavdelning.)

Kategori: Artiklar · Etiketter: , , ,


Artikel: Organist, kantor eller något annat? – om att anställa musiker för kyrkan

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 6 – 2011

Inom Svenska kyrkan – som denna artikel framför allt har bäring på – har det länge varit en självklarhet att anställa professionella musiker med definierade behörighetskrav. Men musikern skall leda många amatörer i ett församlingsliv som med Kyrkoordningens målsättningsskrivning har fyra huvuduppgifter: gudstjänstfirande, undervisning, diakoni och mission. Kyrkomusikerns uppgifter utspelar sig därmed på (minst) två plan: (1) det dagliga arbetet i församlingens tjänst där den egna personen och professionen involveras och utmanas; (2) den arbetsrättsliga väv som framför allt kommer till uttryck i lag och förordning.

Redan här finns en grundläggande problematik inbyggd. Om å ena sidan Kyrkoordningen och å andra sidan lagar och förordningar står i konflikt med varandra – vems ord är det då som gäller? Och hur skall man som exempelvis arbetsgivare kunna navigera bland alla de uttalade och inneboende krav som ställs i exempelvis Medbestämmandelagen (MBL), Lagen om anställningsskydd (LAS), Arbetstidslagen, Semesterlagen, Föräldraledighetslagen, Diskrimineringslagen, Sjuklönelagen? Eller hur skall man tillämpa gällande avtal – ”Överenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor för anställda inom Svenska kyrkan” – på ett sätt som inte bara uppfyller bokstaven utan även avtalets anda?

Att det i sammanhanget inte sällan går snett är inget att förundra sig över. Det vore konstigt annars, med tanke på komplikationsgraden i att vara arbetsgivare och arbetstagare. Men att det sker misstag då och då behöver inte vara någon katastrof. Det mesta går med god vilja och lite tålamod att rätta till. Oftast räcker det med att sikta in sig på att lösa själva saken och inte fokusera på de personer som står i centrum för exempelvis en diskussion om förhållanden på arbetsplatsen. Och de flesta arbetsgivare vill faktiskt väl och har inte sällan en mycket stor förståelse för den enskilde arbetstagarens – i det här fallet kyrkomusikerns –personlighet, kompetensprofil, privata situation, krav och önskemål.

Men det händer då och då att det går fel, rejält fel. Och det finns en risk för att okunskap eller otålighet hos arbetsgivaren, eventuellt i kombination med orealistiska förväntningar hos arbetstagaren, skapar situationer där problem som enkelt skulle kunna ha lösts eskalerar till svårartade konflikter, ställningskrig och i värsta fall rättsliga processer i AD – Arbetsdomstolen. Stora strukturella förändringar och betydande ekonomiska åstramningar i kombination med nya vindar inom kyrkolivet kan förstärka den här problematiken. I vilket fall som helst är det lätt att trampa snett och hamna i situationer som ingen kan gå som vinnare ur.

Utöver de två aktörer som här redan nämnts, arbetsgivare och arbetstagare, finns en tredje part: de fackliga organisationerna. Traditionellt och av enkla historiska skäl har det ofta funnits en spänning mellan arbetsgivaren och facket, ibland utmynnande i ren konfrontation. Man skall inte sticka under stol med att det ibland funnits – och finns – anledningar att åtminstone bildligt höja rösten i konflikter där enskilda människor riskerar fara illa och inte få sina rättigheter respekterade.

Samtidigt måste målet för samverkan mellan arbetsgivare och facklig organisation vara en så väl fungerande arbetsplats som möjligt, där arbetets målsättning kan uppnås på samma gång som arbetsplatsen åtminstone med regelbundna mellanrum ger en antydan av en blomstrande trädgård som ger arbetsglädje mitt i vardagsmödan. Kanske är det dags att i fortsättningen, som någon myntade uttrycket, kalla arbetsmarknadens parter inte för motparter utan för medparter!

Men, som sagt, ibland går det snett. Och en ganska komplicerad struktur när det gäller kyrkomusikernas yrkesinriktningar, examensbenämningar etcetera underlättar inte heller. Här finns några fallgropar att fästa uppmärksamheten på.

Kyrkoordningen är ett styrdokument för Svenska kyrkan. Den skall givetvis respekteras, också i de få men viktiga paragrafer som reglerar förhållandena för kyrkomusikerna. Exempelvis följande (34 kap., 1 §): ”För varje församling skall det finnas anställd […] minst en kyrkomusiker som skall vara organist eller kantor”. Eller i fråga om behörighet (15 §): ”Behörig att anställas som organist är den som har avlagt organistexamen eller motsvarande examen”; ”Behörig att anställas som kantor är den som har avlagt kantorsexamen eller motsvarande examen eller som är behörig att anställas som organist”.

• Kyrkoordningens stadganden skall förstås i tillämpliga delar konkretiseras i den enskilda församlingens församlingsinstruktion. I den bör det framgå vilken typ av kyrkomusikertjänst(er) församlingen skall ha. Man bör särskilt observera (se KO 34 kap. 2 § 3 st.) att det är domkapitlet som skall besluta om kyrkomusikern skall vara organist eller kantor! En enskild arbetsgivare kan alltså inte ”på egen hand” lysa ut exempelvis en kantorsanställning om domkapitlet beslutat om att det här skall finnas en organist. Försumligheter när det gäller detta område kan få för alla involverade obehagliga arbetsrättsliga konsekvenser, något som vi just nu har flera exempel på inom landet.

• Vad avser domkapitlens roll är det också viktigt att dessa upprätthåller Kyrkoordningens regelverk och i den mån som är möjligt utövar sin tillsynsfunktion, inte minst genom att även informera om de arbetsrättsliga konsekvenser som kan bli följden av att inte göra saker och ting rätt från början.

• När det handlar om kyrkomusikerna är frågan om behörighet och kompetens i relation till examensbenämningar å ena sidan och yrkesinriktningen å den andra inte alltid så lätt att reda ut, inte ens bland dem som borde vara initierade. (Här pågår för övrigt inom Kyrkokansliet ett långt gånget arbete som tar sikte på att förenkla och förtydliga.) I korthet kan ”organist” betyda den som spelar orgel – men ”organist” är som bekant också en anställningstyp. På liknande sätt kan ”kantor” vara den som leder sången – men också en person som är anställd som ”kantor”, det vill säga en ”tjänst”. Det som ytterligare komplicerar är att den kyrkliga organisationen ofta har mycket dimmiga begrepp om vad som ingår i dessa kategoriers – organisten respektive kantorn – utbildningsprofiler, eller vilken utbildningslängd som är aktuell. Ännu en komplikation är begreppet ”motsvarande examen” i Kyrkoordningen.

Här är det på sin plats att understryka att ”motsvarande examen” i Kyrkoordningen inte är ett sätt att anvisa ett kryphål för den som egentligen saknar rätt kompetens/utbildning. Det är ordet ”motsvarande” som förtjänar att lyftas fram här: den som exempelvis har en utländsk kyrkomusikerexamen både på relevant utbildningsnivå och med adekvat utbildningsinnehåll har rätt att, om förutsättningarna är uppfyllda, bli behörigförklarad för respektive uppgift.

Men det finns idag ingen central och kompetent instans som kan göra rättssäkra jämförelser. Behovet här är därför stort, inte minst med tanke på de i Sverige allt fler kyrkomusikaliskt verksamma som har en utländsk utbildningsbakgrund.

• En näraliggande fråga är anställning av någon form av ”annan musiker” för församlingstjänst. Det är förstås inget som hindrar att man anställer en musikpedagog för rent musikpedagogiska uppgifter, till exempel bland barn eller för undervisning på instrument som en kyrkomusiker inte är utbildad för. Men arbetsgivaren måste ha kompetens nog – eller anlita rätt sådan – för att kunna göra korrekta bedömningar av ”annan musikers” kompetens i relation till musikaliska verkligheten i den aktuella församlingen. Det finns redan idag ett antal exempel på att församlingar måste hyra in externa musiker för att klara exempelvis kyrkliga handlingar eller andra gudstjänster, när man ”plötsligt” upptäcker att den anställda ”specialmusikern” inte har någon adekvat utbildning i exempelvis orgel, körledning eller relevant kunnande i gudstjänstfrågor och gudstjänstgestaltning.

Redan av denna kortfattade genomgång står det klart att frågan om kyrkomusikern i församlingen har många aspekter som alla måste skötas på ett förtroendeingivande och kompetent sätt, av alla parter. Det handlar om att respektera såväl lag och förordning (samhällets regelverk) som Kyrkoordningen (de kyrkliga stadgarna).

Men arbetsgivare och fackliga organisationer behöver se varandra som ömsesidiga resurser i ett arbete som tar sikte på att skapa optimala förutsättningar i en turbulent tid. I centrum står Svenska kyrkans uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Tanken, ordet och handlingen, också när det gäller arbetsrätten, arbetsplatsen, arbetsgivaren och arbetstagaren, skall tjäna den fyrklövern så att den enskilde blir långsiktigt uthållig, som person och i den professionella rollen.

En sådan helhet är det vi alla behöver arbeta för!

Anders Johansson
Ombudsman Lärarförbundet

Ingela Sjögren
Förbundsordförande KMR

Kategori: Artiklar · Etiketter: , ,


Artikel: Kyrkomusikern och ekumeniken

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 6 – 2012

Vilka ekumeniska sammanhang kan tänkas ingå i jobbet för en kyrkomusiker som är anställd i någon av Svenska kyrkans församlingar? Frågan är föranledd av att den ekumeniska kartan blir alltmer komplex och arbetsrättsligt därmed svårhanterlig.

För snart ett år sedan (KMT nr 7 2011) gjorde vi en djupdykning i frågan om kyrkomusikerns tjänstgöring när det handlar om ekumeniska situationer.

Som framgick av artikeln ökar den ekumeniska komplexiteten stadigt – skapandet (i juni 2011) av det nya samfundet Gemensam Framtid (tills vidare ett arbetsnamn) är ett tecken på denna utveckling. Gemensam Framtid har bildats av Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Missionskyrkan.

Vi går här inte närmare in på de frågeställningar och resonemang som presenterades i KMT 2011/07. Men en aspekt som nu blivit aktuell är just relationen mellan Svenska kyrkan och Gemensam Framtid, om det exempelvis finns något samarbetsavtal mellan samfunden som påverkar kyrkomusikerns tjänstgöringsförhållanden. Gemensam Framtid inkluderar som sagt såväl Missionskyrkan som Metodistkyrkan, med vilka Svenska kyrkan har tidigare slutna samarbetsavtal. Avtalet med Metodistkyrkan upphör i oktober 2012 då metodistkyrkan upphör att vara en del av United Methodist Church. Svenska Missionskyrkan kommer däremot att finnas kvar som samfund övergångsvis under några år. Lokala avtal har bara träffats med församlingar i Missionskyrkan. Med Metodistkyrkan finns lokala överenskommelser av annan karaktär.

Kyrkostyrelsen för Gemensam Framtid har tagit initiativ till samtal med Svenska kyrkan för att diskutera samarbetsfrågor. I ett protokoll från sammanträde 2011-11-11–13 (§ 45) skriver man att det öppnats möjligheter för samtal med Svenska kyrkan kring framtida samarbete. Men, och det är i detta sammanhang en viktig markering, man noterar följande: ”Till dess att ett nytt avtal finns tecknas inga nya avtal mellan Svenska kyrkan och Gemensam Framtids församlingar. De avtal som redan finns sköts om i vanlig ordning.”

KMT har också varit i kontakt med en av juristerna på Svenska kyrkans centrala kansli. Bengt Stigner heter han.

Stigner bekräftar den bilden: det finns för närvarande inga samarbetsavtal mellan Svenska kyrkan och GF-samfundet. Däremot gäller redan ingångna lokala avtal mellan Svenska kyrkan och Missionskyrkan, men under vissa bestämda förutsättningar, menar han:

– Det gamla avtalet kan inte lyftas in i GF-kyrkan. Det lokala förhållandet [om man redan har avtal mellan kyrkosamfund på lokalplanet] är avgörande. Alla avtal [som hittills slutits] skall vara godkända av ett domkapitel inom Svenska kyrkan (för den svenskkyrkliga partens del) och av Missionskyrkans kyrkostyrelse (för den lokala Missionförsamlingen).

– En sådan överenskommelse bygger bland annat på att den lokala missionspastorn är officiellt ordinerad av Svenska Missionkyrkan och därmed står under dess tillsyn. Det lokala avtalet är alltså i hög utsträckning hängande på den lokala pastorn i Missionsförsamlingen. Om den lokala missionspastorn i ett sådant läge skulle lämna sin missionsförsamling då faller avtalet, menar Bengt Stigner.

Läget är alltså det att nuvarande avtal med Svenska Missionskyrkan gäller så länge förutsättningar finns, närmare bestämt för avtal som har träffats innan respektive samfund gick upp i GF-samfundet. De av Svenska kyrkans församlingar som har ingått avtal med en missionsförsamling där det finns ordinerade pastorer är även i fortsättningen bundna av avtalet, menar Bengt Stigner.

Henrik Tobin

Kategori: Artiklar · Etiketter: , , , ,


Artikel: Webbutsändning med musik – att medverka eller inte?

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 3 – 2012

Har en kyrkomusiker skyldighet att medverka om arbetsgivaren startar webbsändningar från kyrkan eller annan plats som är en del av arbetsplatsen? Frågan har nyligen ställts. Och den frågeställningen lär nog bli allt vanligare i takt med att allt fler församlingar försöker hitta nya vägar till förbättrad omvärldskommunikation.

Frågan om webbsändningar är förstås kopplad till utsändning över huvud taget: radio- eller tv-utsändningar, direkta eller förinspelade. En direktsändning kan förstås uppfattas som extra känslig, och är man dessutom i bild finns en utsatthetsfaktor som kan uppfattas som besvärande.

På förekommen anledning har vi anledning att ta upp ämnet utifrån följande grundfråga:

Är jag skyldig att medverka om arbetsgivaren inför webbsändningar från min arbetsplats? Är det att betrakta som arbetsvägran om jag inte vill medverka?

Frågeställningen har åtminstone tre olika ”ingångar”: arbetsrätten, lagstiftningen kring registrering av personuppgifter samt upphovsrätten. Vi tar de tre aspekterna i tur och ordning.

 När det gäller arbetsrätten reflekterar Lärarförbundets jurist Rikard Hultman över frågan, och säger är att ”man är skyldig att inom ramen för sin anställning delta i webbutsändningar under förutsättning att deltagandet omfattas av vederbörande kyrkomusikers arbetsskyldighet. Arbetsskyldigheten definieras av praxis, allmänna rättsprinciper, det enskilda anställningsavtalet och kollektivavtalet.” En följd av detta resonemang är förstås att klargörandet även gäller andra typer av utsändningar inom ramen för arbetsgivarens normala verksamhet och där kyrkomusikern normalt förväntas tjänstgöra.

I sammanhanget kan man sedan fråga sig om inte Personuppgiftslagen (PuL) har något att säga. I någon mening kan man ju, som någon gjort, hävda att en webb- eller tv-utsändning innebär en slags registrering av en individs aktiviteter. PuL reglerar ju registrering av personuppgifter i det svenska samhället.

För att få en auktoritativ bedömning på denna punkt har vi vänt oss till Kristina Blomberg, som efter drygt två decenniers verksamhet på Datainspektionen numera driver en egen utbildningsverksamhet kring integritetsfrågor. Hon säger följande:

– När det gäller regelverket i PuL har kan man konstatera att inte någon av de nyare företeelserna finns nämnda vid namn i lagen. Man kan inte hitta begrepp som e-post, Internet, bloggar, Twitter, Molnet och så vidare, utan dessa företeelser får man tolka in i lämpliga paragrafer, vilket inte är vare sig lätt eller självklart. Däremot finns regler om när det överhuvud taget är tillåtet att behandla personuppgifter (vilket även innefattar ljud- och bildupptagningar) och vilka uppgifter som betecknas såsom ”känsliga” i personuppgiftslagen.

– Nu är det inte så att det rakt av är förbjudet att behandla känsliga uppgifter, säger Kristina Blomberg, och fortsätter:

– För kyrkans del kan man finna i lagen att det är tillåtet för Svenska kyrkan att hålla sitt kyrkotillhörighetsregister eftersom en ideell organisation med bland annat religiöst syfte får behandla uppgifter om sina medlemmar och om andra som har regelbunden kontakt med organisationen, däremot får dessa uppgifter som huvudregel aldrig lämna Svenska kyrkan.

När det gäller till exempel digitala bilder och digitala filmer kallas denna typ av uppgifter för ”ostrukturerat material” och dessa uppgifter får man behandla oavsett om de är känsliga eller ej, men man får inte kränka någon vid behandlingen. Troligen skulle man anse att det vore en kränkning att på Internet publicera en bild på en person som tar nattvarden, utan att personen först blivit tillfrågad om han eller hon går med på publiceringen.

– Men nu kommer vi till huvudfrågan. Kan PuL stoppa en planerad webb-tv-sändning?

– PuL är subsidiär, vilket innebär att bestämmelser i annan lag eller förordning som så att säga krockar med någon bestämmelse i PuL gäller före motsvarande bestämmelse i PuL.

– Om ”produkten som framställs” är grundlagsskyddad gäller inga som helst bestämmelser i PuL. När det gäller webbsändningar torde dessa vara skyddade av bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen varför dessa torde vara helt utanför PuLs tillämpningsområde, säger Kristina Blomberg. Hon fortsätter:

– Slutsatsen torde alltså vara att det enligt PuL är i sin ordning att utan samtycke filma gudstjänster och lägga ut filmerna på Internet om man följer de bestämmelser som gäller för webbsändningar.

Kristina Blomberg reflekterar sedan vidare och ger följande råd:

– Men, ett stort men, vill jag tillägga. Bara för att något är tillåtet tycker jag ändå att man ska använda sig av sitt sunda förnuft innan man publicerar något på nätet. Man måste ju inte publicera något bara för att det är tillåtet.

– Jag tycker att den som bestämmer sig för att publicera något på Internet – vad det än vara må – alltid ska ställa sig frågan: Vad skulle jag tycka om det var uppgifter om / bilder av / filmer med mig som las ut på nätet? Skulle jag tycka det vore helt ok? Om inte – då tycker jag man ska avstå – vare sig det är tillåtet eller ej. Faktum är att jag – trots att jag är jurist – ofta hänvisar till Bergspredikan vid mina utbildningar när jag förklarar grundtanken med PuL – Allt vad I viljen …

Slutligen har vi den tredje aspekten (utöver arbetsrätten och PuL) som är relevant att reflektera över: upphovsrätten. Vad innebär det att i utsändning av något slag exempelvis spela ett noterat verk som man själv komponerat eller att hävda upphovsrätt till en improvisation som nått ”verkshöjd”? Då återvänder vi till Rikard Hultman:

”När det gäller arbetsgivarens användning av verk som uppkommit inom anställning gäller generellt denna tumregel:

Om inget annat avtalats i enskilt anställningsavtal eller kollektivavtal gäller, något förenklat, följande. För det fall upphovsrätten tillkommit musikern för hans eller hennes framförande inom anställningen som ett resultat av tjänsteåliggandet får arbetsgivaren normalt – oaktat musikerns upphovsrätt – använda verket inom ramen för arbetsgivarens normala verksamhetsområde.”

Henrik Tobin

Fotnot:
Kristina Blomberg driver idag företaget PUL-Pedagogen som utbildar inom området (www.pulpedagogen.se). På Myndigheten för radio och tv:s webbplats www.radioochtv.se kan man läsa mer om bestämmelserna för webbsändningar av radio och tv.

Kategori: Artiklar · Etiketter: , , , , , , ,


Artikel: Verksamhetens indelning – en fråga om måluppfyllelse

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 12 -2011

Kalle Sundvall är sedan fyra år administrativ chef i Onsala församling som ligger vid kusten, strax utanför Kungsbacka. Han är därmed en nyckelperson när det handlar om den nya modellen för verksamhetsindelning. Något som inte endast handlar om konteringsfrågor, säger han, utan i hög grad om att se sin roll som ett stöd för att församlingen skall kunna utföra sina kärnverksamhet på bästa sätt.

Nu är modellen för verksamhetsindelning inget som ännu presenterats i detalj för medarbetarna i församlingen. Men, framhåller Kalle Sundvall, för de medarbetare och förtroendevalda som funnits med i församlingen sedan 2007 kommer detta inte att vara något konstigt. Vi har sedan dess arbetat med frågor som: hur jobbar vi med budget?, hur jobbar vi med verksamhetsplanering?, hur jobbar vi med verksamhetsuppföljning?, vilket är vårt övergripande mål?, vilka är våra delmål?

– Allt det där har vi jobbat med sedan fyra år, säger han. Det är ju det här som den nya modellen också går ut på.

Samtidigt innebär arbetet med att diskutera den egna verksamhetens stödfunktioner – exempelvis lokalvård – i relation till arbetsplatsens övergripande och grundläggande uppgifter som kristen församling i lokalsamhället att ”kärnverksamhetens” centrala betydelse lyfts fram menar han. ”Att göra människor till Jesu lärjungar” – det kan betyda olika saker för olika yrkesgrupper, menar han.

– Vi är ju en värderingsstyrd organisation mer än målstyrd, tycker jag. Då borde vi styra mer efter värderingar än med mål. Det är ju den kristna tron som ligger i grunden. Men för expeditionen, när jag möter församlingsbor, handlar det exempelvis om att ge besökaren ett gott bemötande, inte att göra honom eller henne till en Jesu lärjunge.

 

Konsekvenser
Nu är Svenska kyrkan på väg att införa en modell för verksamhetsindelning som i korthet innebär att budgetering och fördelning av kostnader i församlingsverksamheten kommer att se annorlunda ut i framtiden. Även arbetstid skall fördelas på ett nytt sätt. Kan du i korthet beskriva vad modellen får för konsekvenser för den enskilde församlingsanställde som har ett eget budgetansvar, till exempel kyrkomusikern?

– Det blir ett större och tydligare fokus på den grundläggande uppgiften. Drifts- och personalkostnader fördelas på ett annat sätt än tidigare. Ansvaret för en ”egen” verksamhet försvinner men för att verksamheten skall fungera krävs det fortsatt att kyrkomusikern känner ett ansvar för kyrkomusiken (från verksamhetsplanering, budgetering till uppföljning). Skillnaden är att kyrkomusikern tydligare planerar sin verksamhet i dialog med andra.

Jämfört med den modell som används idag: vilka är de viktigaste förändringarna?

– Syftet med verksamheterna styr fördelningen av resurser på ett tydligare sätt än tidigare. En ny struktur för internredovisning skapas och möjliggör bättre jämförelser mellan olika enheter. Driftsredovisningen används tydligare som ett underlag för verksamhetsstyrning.

Om man nu tänker sig den nya modellen ur kyrkomusikerns perspektiv: innebär den att den enskilde musikern nu måste skaffa sig ekonomiredovisningskompetens för att klara av sitt jobb?

– Nej. Jag utgår då från att alla församlingar har ekonomisystem som möjliggör att man får fram musikernas kostnader även om de är fördelade på andra verksamheter. Efter att musikern i dialog med kyrkoherden gjort en resursfördelning och tidsbudget (egentligen samma system som instruktion) och exempelvis kommit fram till att 50 % av arbetstiden läggs i gudstjänst och kyrkliga handlingar så kan man i ekonomisystemet koda detta. Under till exempel verksamhet ”gudstjänst” kan då musikerna få koden Ansvar eller Objekt och sedan kan du skriva ut rapporter på detta där du ser tilldelade resurser. Detta är ingen förändring i sig för kyrkomusikern jämfört med tidigare.

 

Vem bestämmer?
Hur ser du på arbetstidens fördelning inom modellen: på vilket sätt skall den enskilde fördela sin arbetstid på de olika ”verksamheter” som ingår i modellens ”verksamhetsområden”? Vi kan ta ett exempel: Kostnaden för verksamheten ”barnkör” kan ju ses som en del av barnverksamheten (så som det  framställs i informationsmaterialet), men den kostnaden kan ju lika gärna placeras på ”undervisning” eller ”gudstjänster”, allt beroende på hur barnkörens verksamhet ser ut. Finns det inte risk för godtycke här, eller onödiga konflikter? Och vem ”bestämmer”?

– Här kommer finessen. Modellen aktualiserar eventuellt behov av att diskutera vad den grundläggande uppgiften är. Vad gör vi? Varför gör vi det? Vilka resurser använder vi? Detta leder sedan vidare till diskussioner (med bred delaktighet från alla) om hur resurser skall fördelas och varför församlingen väljer att till exempel fördela kostnaderna för barnkör under undervisning istället för gudstjänst. I modellen finns förklaringar och anvisningar för hur man kan fördela på olika nivåer. Om församlingsledning och medarbetare genomför arbetet i ”dialogform” bör risken för godtycke minimeras.

– Vem som bestämmer? Kyrkoherden! Kyrkoherden leder och fördelar arbetet. Sedan kan församlingar välja olika sätt att delegera arbetet och skapa lämpliga organisationer för detta.

Arbetstiden igen: de kyrkomusiker som är schemalagda har oftast en förtroendearbetstidsdel på 30% av arbetstiden. Hur skall man kunna fördela en sådan tid på exempelvis gudstjänst, undervisning, diakoni och mission?

– Hur gjorde man när man arbetade fram instruktionerna? Tog man med förtroendearbetstiden i den fördelningen? Om ja, då är det samma princip som gäller nu. I dialog med kyrkoherden kommer man fram till hur mycket tid som krävs för de olika verksamheterna/aktiviteterna och sedan fördelas detta på de olika verksamheterna. Jag anser att det naturliga är att all personal, inklusive musikerna, är schemalagda på 100 % (med detta menar jag; vilka dagar arbetar jag? när börjar och slutar jag?). Varför då? Jo… vad är den grundläggande uppgiften? Vad skall vi göra? När skall vi göra det? Hur skall det göras? Vilken kvalitet skall vi ha?

– Som arbetsgivare förväntar jag mig då att arbetstiden används och att den används på bästa sätt för verksamhetens måluppfyllelse, och då är det rimligt att anta att kyrkomusikern använder sin tid på bästa sätt.

– För vaktmästarna har vi gått över till årsarbetstid, och det funkar. De tycker att det kan vara av värde att lägga upp sitt schema över ett helt år. Här har musikerna haft en instruktion, ’det här gör man’, så landar man i 1989 timmar längst ner. Men en konsekvens att det lätt blir fel … ’varför drog ni en sjukdag för mig … jag var ju ledig’? Det visste ju inte vi, det fanns inget schema i datorn … Så löneförrättaren har ingen aning.

– Då menar jag, att när man gjorde instruktionerna så har man redan gjort en fördelning på gudstjänster, undervisning, diakoni och mission, fast inte med de rubrikerna. I den tid som till exempel avsatts för gudstjänsterna har man räknat med sin förtroendearbetstid. Det är bara att lägga in dem i nya verksamhetsområden. Sedan är det bara för mig att föra in dem.

 

Konkurrens?
Om nu en del av kyrkomusikerns arbetstid exempelvis anses vara av diakonalt slag och bokförs på det området – finns det då inte en risk för att kyrkomusikern blir en konkurrent till diakonen i diskussionen om utformning av profilen för församlingens diakoniverksamhet?

– Nej. Vem är ansvarig för den diakonala verksamheten? Om diakonen är ansvarig för diakoniverksamheten bör ju inte musikern ta över det ansvaret. Lika lite som att någon annan tar över musikerns ansvar.

– Församlingsledningen skall se till att alla förstår att vi har ett gemensamt uppdrag men olika befattningar och ansvar där vi tillsammans, i dialog, värdesätter varandras kompetenser och samarbetar för att nå våra mål.

Det kan finnas en oro för att det kyrkomusikaliska verksamhetsansvaret med den nya modellen kommer att innebära att musiken i församlingen osynliggörs och på lång sikt eroderar. Finns det enligt din mening fog för den farhågan?

– Nej. Kyrkoherden har ett ansvar för all verksamhet. Kyrkoherden bör inse att för fullgörandet av vårt uppdrag krävs att all verksamhet är synliggjord och att alla verksamheter har de resurser som krävs för fullgörandet. Kyrkoherden bör pedagogiskt kunna förklara vad ny modell för verksamhetsindelning innebär och tydligt förklara att kyrkomusikerna fortsatt har ett ansvar för kyrkomusiken och att de är en viktig resurs, även om verksamhetsindelning och resursfördelning förändrats.

 

Syns inte?
En följd av det nya systemet är att musiken inte längre blir ett huvudområde, utan kommer att ligga som underrubrik under de huvudsakliga övergripande verksamhetsområdena. Syns inte – finns inte, säger ordspråket. Är inte oron för det scenariet berättigad?

Kalle Sundvall håller inte med. Han tar fram en översiktsbild som visar huvudområdena enligt Kyrkoordningen samt området Styrning/ledning. På skissen, säger han, har musiken och sjukhuskyrkan försvunnit. Men då måste också kyrkoherden och förtroendevalda sätta pengar på kyrkliga handlingar, hur många gudstjänster? etcetera.

– Här, säger anvisningarna, kan man lägga in poster som körverksamhet, musikgudstjänster. Och precis som man alltid gjort, musikern kommer med sin verksamhetsplan för 2012 och säger: ”Så här ser min verksamhet ut. Jag tror det kommer att kosta så här mycket. Så mycket noter behöver jag.”

Du menar helt enkelt att musikern äskar medel precis som han eller hon hittills gjort?

– Precis. Det är ju ingen annan som vet vad musikverksamheten behöver.

Om jag förstår dig rätt säger du alltså att musikern äskar pengar på det sätt som tidigare gjorts, och sedan är det församlingens ledning inkluderat den som är ekonomiansvarig att få ner detta på rätt plats?

– Precis. Och då tänker jag så här att kyrkomusikern tillsammans med kyrkoherden resonerar kring vad till exempel kören hör hemma? Den kan hamna på flera ställen. Där kommer jag in i bilden. Och så får man en kod för detta kostnadsställe. Så att man kan veta hur mycket man använt, hur mycket som finns kvar. Det kan inte försvinna, musiken kommer att synas någonstans!

 

Ansvarsfördelning
Hur ser enligt din uppfattning ansvarsfördelningen ut när det gäller hanteringen av den nya modellen (från budgetering till redovisning) mellan den enskilde församlingsmedarbetaren (här kyrkomusikern), kyrkokamreren (motsvarande) och kyrkoherden?

– Kyrkoherden är ytterst ansvarig. Till sin hjälp har han/hon kyrkokamreren (eller motsvarande befattning). En god ledare har involverat alla sina medarbetare (här kyrkomusikern) i arbetet med införandet av ny modell.

Nu har vi luftat en del farhågor. Kan det finnas fördelar med den här modellen, inte bara ur ett redovisnings- och budgeteringsmässigt perspektiv utan ur verksamhetens synvinkel? Kanske till och med sådant som gör den dagliga tillvaron för exempelvis kyrkomusikern lite enklare?

– Till en början var jag skeptisk till införandet av ny modell då jag inte förstod syftet eller vinsten med det. Efter att läst igenom vad det handlar om, gått på kurs tillsammans med kyrkoherden och framförallt haft tid att reflektera över vad ny modell för verksamhetsindelning handlar om så har jag insett att egentligen är det inget märkvärdigt eller hotfullt. Arbetet fram till införandet av ny modell kommer att leda till att vi ökar vårt fokus på frågan: Vad är vårt grundläggande uppdrag? Det i sig är något positivt, och genomför vi arbetet på ett bra sätt så ökar medarbetarnas förståelse för eget och kyrkans uppdrag, och internt samarbete och samverkan stärks.

– När modellen sedan är genomförd kommer vi att se att vi utvecklat vårt arbetssätt vad gäller verksamhetsplanering, budgetering och uppföljning. Det kanske låter naivt … men jag har valt att se det hela från en positiv synvinkel och fokusera på att införandet kommer att medföra något gott med sig … känns roligare och mer stimulerande så, säger Kalle Sundvall.

Utfrågare: Henrik Tobin

Kategori: Artiklar · Etiketter: , , , ,


annonser:

Bannerannons

Bannerannons