Inlägg märkta med etiketten “Anställning”

Artikel: Att spela eller inte spela?

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 7 – 2011

Pågående förändringar när det gäller Sveriges kyrkliga geografi ställer också de kyrkligt anställda inför nya situationer; det gäller inte minst präster, vaktmästare – och kyrkomusiker! Dessa tre yrkesområden är ju de som blir aktuella när dop, vigsel eller begravningsgudstjänst skall äga rum i församlingens kyrka. Eller högmässa också, för den delen. Med allt fler samarbetsavtal eller upplåtelseavtal mellan Svenska kyrkan och andra kyrkor/samfund – vad är det då som gäller? Det är ”ett virrvarr” var det någon som skrev.

Här skall beskrivas en rad situationer – flera av dem är hämtade ur verkligheten! Det kan handla om gudstjänster (inklusive kyrkliga handlingar) som är tänkta att äga rum i en lokal (mestadels kyrka) som disponeras av Svenska kyrkan. Men ofta uppkommer frågeställningen i samband med en gudtjänst som äger rum på annan plats (utomhus till exempel, eller i en bygdegård). Och det handlar förstås om vid vilka gudstjänster tjänstgöringsplikt inom ramen för anställningen skall anses föreligga. Vem som helst har ju rätt att annars privat åta sig de mest skilda uppdrag under förutsättning att dessa inte innebär förtroendeskadlig verksamhet eller icke tillåten bisyssla.

När det gäller frågan om tjänstgöringsplikt i olika sammanhang måste det ofta ske en inte alltid okomplicerad sammanvägning av lag, förordning, avtal och även Kyrkoordningen. Rättsverkan har lag, förordning och avtal. Kyrkoordningen är däremot en inomkyrklig regelsamling med få eller inga sanktionsmöjligheter. Denna kan exempelvis inte heller ”ta över” lagar som Lagen om anställningsskydd (LAS), Lagen om medbestämmande (MBL) etcetera.

KMT vände sig till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation för att klara ut begreppen; det är ju arbetsgivarparten som skall leda och fördela arbetet. Först låter vi utvecklingschefen Per Westberg komma till tals. Han fick ett antal scenarier att bena ut; här kommer frågeställningarna i kursiverad form med Per Westbergs svar:

Vigsel där ingen av de båda parterna tillhör Svenska kyrkan (eller begravning där den avlidne inte är kyrkotillhörig). Akten leds av svenskkyrklig präst och enligt Svenska kyrkans ordning.

– Detta är helt klart en gudstjänst i församlingen.

Den ena parten (vid vigsel) tillhör Svenska kyrkan. Akten leds av svenskkyrklig präst och enligt Svenska kyrkans ordning.

– Detta är en gudstjänst i församlingen

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av svenskkyrklig präst men utanför Svenska kyrkans ordning (frikyrklig eller borgerlig).

– Svenska kyrkans präster kan i princip inte leda andra gudstjänster än de som sker i Svenska kyrkans ordning. Jag utgår ifrån att dessa situationer handlar om s.k. ekumenisk gudstjänst. För att kunna fira sådan huvudgudstjänst krävs att kyrkorådet säger ja. Samråd ska ske med församlingens präster och kyrkomusiker. Tillstånd ska inhämtas från domkapitlet. Det finns inga bestämmelser om hur gudstjänsten ska vara uppbyggd och från Svenska kyrkans sida är det i första hand kyrkoherden som har ansvaret för för gudstjänsten uppbyggnad och innehåll.

– Vidare får en präst i Svenska kyrkan leda gudstjänster och kyrkliga handlingar som gäller i någon annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med. Det handlar om Borgåkyrkorna, Fillipinska oberoende, Metodistkyrkan, Tyska EKD samt missionskyrkan. Som jag ser det är dessa gudstjänster inte gudstjänster i Svenska kyrkan. När det gäller borgerliga handlingar som vigsel och begravning är det uteslutet att dessa leds av en präst i Svenska kyrkan. Det är inte förenligt med vigningstjänsten.

– När det gäller gudstjänster enligt annan kyrkas ordning får de inte utföras av en präst i Svenska kyrkan om ordningen står i strid med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Exempel på detta är att det är omöjligt för en präst att utföra barnvälsignelse eller ersätta jord på kistan med blommor.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund enligt Svenska kyrkans ordning (hur apart detta än kan tyckas!).

– Här måste jag fundera. Men min utgångspunkt är att församlingens gudstjänster alltid leds av en präst. Men det finns lite klurigheter när det gäller ekumeniska gudstjänster.

Domkapitlet kan för en viss tid förklara någon behörig att utöva uppdraget som präst för den som är behörig att utöva detta uppdrag i till exempel ett samfund som Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särkild ekumenisk samverkan med. Det är alltså möjligt att en huvudgudstjänst i församlingen leds av till exempel en missionspastor. Är det frågan om en enskild gudstjänst behövs inte ens någon särskild behörighetsförklaring från domkapitlet. Detta blir en församlingens gudstjänst.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan har samarbetsavtal men inte den lokala församlingen.

Sådana gudstjänster kan firas med stöd av de särskilda överenskommelserna om ekumenisk samverkan. Men handlar gudstjänsten om en kyrklig handling fordras alltid domkapitlets behörighetsförklaring oavsett att det rör sig om ett enstaka tillfälle. Jag vill markera att det är långt ifrån självklart att Svenska kyrkan alltid står för musik vid ekumeniska gudstjänster.Detta avgörs ytterst av kyrkoherden som ju leder och fördelar arbetet.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan inte har något samarbetsavtal men gudstjänsten kan anses vara ett inslag i den svenskkyrkliga församlingens verksamhet (i samband med exempelvis en större olycka där ett annat samfund utan samarbetsavtal lånar ut ett svenskkyrkligt rum som är det enda på orten som kan rymma tillräcklig många).

– Detta är inte en gudstjänst i Svenska kyrkans ordning. Det handlar formellt sett om upplåtelse av kyrka enligt 41 kap i kyrkoordningen. Att något inte betraktas som gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning innebär dock inte att det trots detta i många fall kan betraktas som verksamhet i församlingen.

Gudstjänst (inklusive kyrklig handling) som leds av präst/pastor i ett annat samfund med vilket Svenska kyrkan inte har något samarbetsavtal och där gudstjänsten inte är en del av församlingens normala verksamhet utan där kyrkorummet har upplåtits åt ett annat samfund.

– Se ovan!

KMT diskuterade även frågan med Ylva Wåhlin. Hon är avtalssekreterare vid Enheten för arbetsgivarfrågor och förvaltning inom Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Wåhlin framhåller följande:

– Vid bedömningen av om det föreligger en skyldighet för kyrkomusikern att utföra arbetsuppgifter är anställningsavtalet utgångspunkten. Anställningsavtalet får sitt innehåll också av kollektivavtalet.

– En annan utgångspunkt är att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet och arbetstagaren har en skyldighet att utföra de arbetsuppgifter som ligger inom ramen för anställningen. I kollektivavtalet regleras arbetsskyldigheten av § 6 i AB. Arbetstagaren ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt som är förenade med anställningen. Det finns en skyldighet att vikariera, byta schema eller förskjuta arbetstiden och att arbeta utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra beredskap. Allmänna kriterier är, att arbetsuppgifterna skall ha ett naturligt samband med arbetet och falla inom de allmänna yrkeskvalifikationerna och att arbetet skall utföras för arbetsgivaren. Jmf AD 1929:29 och 1978:89.

– Därtill kommer att Svenska kyrkans verksamhet skall bedrivas inom de ramar som Kyrkoordningen anger. Det är ytterst en fråga för kyrkoherden som enligt kyrkoordningen leder verksamheten och kan falla under tillsynen.

Vilka slutsatser skall man nu dra av denna ”inventering”? Det är inte är möjligt att exakt dra gränsen för var arbetsskyldighet föreligger, säger Per Westberg:

– Enligt min uppfattning är frågeställningar om arbetsskyldighetens gränser väldigt ovanliga i kyrklig verksamhet. Jag menar att det kan finnas musikinslag som äger rum vid handlingar som inte följer Svenska kyrkans ordning. Dessa torde dock vara relativt ovanliga. I exemplet talas om en gudstjänst i samband med en olycka. Även om gudstjänsten sker i en annan kyrkas ordning vill jag mena att det allt som oftast också är en verksamhet i församlingen. Församlingen medverkar på olika sätt genom lokalupplåtelse, vaktmästarpersonal, samtalsstöd och så vidare.

– Om jag dock skulle våga mig på några exempel där det krävs en särskild överenskommelse med kyrkomusikern om medverkan skulle jag kunna nämna om en romersk katolsk församling firar gudstjänst i vår kyrka. Alternativt att en annan kyrka lånar vårt kyrkorum.

– Det geografiska begreppet kan man heller inte hänga upp allt på. Om kören medverkar i en annan kyrka förutsätts detta ingå i kyrkomusikerns arbetsskyldighet. Likaså är det församlingens verksamhet om man deltar aktivt i gudstjänsten hos en vänförsamling i ett annat land.

Som framgår av arbetsgivarorganisationens resonemang ovan finns det alltså en rad gråzoner där avtal, lag, förordning eller Kyrkoordningen inte ger glasklara svar. I värsta fall kan då endast en rättslig prövning – med allt vad det innebär – ge vägledning.

Men det förstås är inget självändamål att låta frågor kring anställning och tjänstgöringsskyldighet nå ända fram till ett domkapitel eller Arbetsdomstolen. Det mesta bör kunna lösas på ett långt tidigare stadium, väldigt ofta genom god vilja och sunt förnuft – två underskattade verktyg i församlingsarbetet.

I övrigt gäller det självklara: att genom församlingsinstruktioner och lokala anställningsavtal så långt det är möjligt tydliggöra var gränserna för den anställdes tjänstgöringsplikter går. Dessa gränser definieras förstås alltid av gällande regelverk, inte av något annat.

Henrik Tobin

 

Fakta
För närvarande har Svenska kyrkan följande avtal om olika typer av samverkan med andra kyrkor och samfund:

• Fördjupad samverkan med Metodistkyrkan i Sverige 1993.

• Borgåöverenskommelsen 1994

• Avtal med Evangelische Kirche in Deutschland

• Överenskommelse med Svenska Missionskyrkan 2006

Det är dessa överenskommelser som Kyrkoordningen hänvisar till i 17 kap. 17 § om gudstjänst i något annat kristet trossamfund.

Den pågående sammanslagningsprocessen mellan Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet kommer sannolikt att på sina håll öka den ekumeniska komplexiteten. På många platser lånar Svenska kyrkan även ut gudstjänstlokaler till andra samfund, exempelvis katolska och ortodoxa kyrkor. Även då kan också frågan om medverkan av musiker som är anställda inom Svenska kyrkan aktualiseras. (Källa till faktauppgifterna: Kyrkokansliets informationsavdelning.)

Kategori: Artiklar · Etiketter: , , ,


Artikel: Organist, kantor eller något annat? – om att anställa musiker för kyrkan

Publicerad i Kyrkomusikernas Tidning Nr 6 – 2011

Inom Svenska kyrkan – som denna artikel framför allt har bäring på – har det länge varit en självklarhet att anställa professionella musiker med definierade behörighetskrav. Men musikern skall leda många amatörer i ett församlingsliv som med Kyrkoordningens målsättningsskrivning har fyra huvuduppgifter: gudstjänstfirande, undervisning, diakoni och mission. Kyrkomusikerns uppgifter utspelar sig därmed på (minst) två plan: (1) det dagliga arbetet i församlingens tjänst där den egna personen och professionen involveras och utmanas; (2) den arbetsrättsliga väv som framför allt kommer till uttryck i lag och förordning.

Redan här finns en grundläggande problematik inbyggd. Om å ena sidan Kyrkoordningen och å andra sidan lagar och förordningar står i konflikt med varandra – vems ord är det då som gäller? Och hur skall man som exempelvis arbetsgivare kunna navigera bland alla de uttalade och inneboende krav som ställs i exempelvis Medbestämmandelagen (MBL), Lagen om anställningsskydd (LAS), Arbetstidslagen, Semesterlagen, Föräldraledighetslagen, Diskrimineringslagen, Sjuklönelagen? Eller hur skall man tillämpa gällande avtal – ”Överenskommelse om lön och allmänna anställningsvillkor för anställda inom Svenska kyrkan” – på ett sätt som inte bara uppfyller bokstaven utan även avtalets anda?

Att det i sammanhanget inte sällan går snett är inget att förundra sig över. Det vore konstigt annars, med tanke på komplikationsgraden i att vara arbetsgivare och arbetstagare. Men att det sker misstag då och då behöver inte vara någon katastrof. Det mesta går med god vilja och lite tålamod att rätta till. Oftast räcker det med att sikta in sig på att lösa själva saken och inte fokusera på de personer som står i centrum för exempelvis en diskussion om förhållanden på arbetsplatsen. Och de flesta arbetsgivare vill faktiskt väl och har inte sällan en mycket stor förståelse för den enskilde arbetstagarens – i det här fallet kyrkomusikerns –personlighet, kompetensprofil, privata situation, krav och önskemål.

Men det händer då och då att det går fel, rejält fel. Och det finns en risk för att okunskap eller otålighet hos arbetsgivaren, eventuellt i kombination med orealistiska förväntningar hos arbetstagaren, skapar situationer där problem som enkelt skulle kunna ha lösts eskalerar till svårartade konflikter, ställningskrig och i värsta fall rättsliga processer i AD – Arbetsdomstolen. Stora strukturella förändringar och betydande ekonomiska åstramningar i kombination med nya vindar inom kyrkolivet kan förstärka den här problematiken. I vilket fall som helst är det lätt att trampa snett och hamna i situationer som ingen kan gå som vinnare ur.

Utöver de två aktörer som här redan nämnts, arbetsgivare och arbetstagare, finns en tredje part: de fackliga organisationerna. Traditionellt och av enkla historiska skäl har det ofta funnits en spänning mellan arbetsgivaren och facket, ibland utmynnande i ren konfrontation. Man skall inte sticka under stol med att det ibland funnits – och finns – anledningar att åtminstone bildligt höja rösten i konflikter där enskilda människor riskerar fara illa och inte få sina rättigheter respekterade.

Samtidigt måste målet för samverkan mellan arbetsgivare och facklig organisation vara en så väl fungerande arbetsplats som möjligt, där arbetets målsättning kan uppnås på samma gång som arbetsplatsen åtminstone med regelbundna mellanrum ger en antydan av en blomstrande trädgård som ger arbetsglädje mitt i vardagsmödan. Kanske är det dags att i fortsättningen, som någon myntade uttrycket, kalla arbetsmarknadens parter inte för motparter utan för medparter!

Men, som sagt, ibland går det snett. Och en ganska komplicerad struktur när det gäller kyrkomusikernas yrkesinriktningar, examensbenämningar etcetera underlättar inte heller. Här finns några fallgropar att fästa uppmärksamheten på.

Kyrkoordningen är ett styrdokument för Svenska kyrkan. Den skall givetvis respekteras, också i de få men viktiga paragrafer som reglerar förhållandena för kyrkomusikerna. Exempelvis följande (34 kap., 1 §): ”För varje församling skall det finnas anställd […] minst en kyrkomusiker som skall vara organist eller kantor”. Eller i fråga om behörighet (15 §): ”Behörig att anställas som organist är den som har avlagt organistexamen eller motsvarande examen”; ”Behörig att anställas som kantor är den som har avlagt kantorsexamen eller motsvarande examen eller som är behörig att anställas som organist”.

• Kyrkoordningens stadganden skall förstås i tillämpliga delar konkretiseras i den enskilda församlingens församlingsinstruktion. I den bör det framgå vilken typ av kyrkomusikertjänst(er) församlingen skall ha. Man bör särskilt observera (se KO 34 kap. 2 § 3 st.) att det är domkapitlet som skall besluta om kyrkomusikern skall vara organist eller kantor! En enskild arbetsgivare kan alltså inte ”på egen hand” lysa ut exempelvis en kantorsanställning om domkapitlet beslutat om att det här skall finnas en organist. Försumligheter när det gäller detta område kan få för alla involverade obehagliga arbetsrättsliga konsekvenser, något som vi just nu har flera exempel på inom landet.

• Vad avser domkapitlens roll är det också viktigt att dessa upprätthåller Kyrkoordningens regelverk och i den mån som är möjligt utövar sin tillsynsfunktion, inte minst genom att även informera om de arbetsrättsliga konsekvenser som kan bli följden av att inte göra saker och ting rätt från början.

• När det handlar om kyrkomusikerna är frågan om behörighet och kompetens i relation till examensbenämningar å ena sidan och yrkesinriktningen å den andra inte alltid så lätt att reda ut, inte ens bland dem som borde vara initierade. (Här pågår för övrigt inom Kyrkokansliet ett långt gånget arbete som tar sikte på att förenkla och förtydliga.) I korthet kan ”organist” betyda den som spelar orgel – men ”organist” är som bekant också en anställningstyp. På liknande sätt kan ”kantor” vara den som leder sången – men också en person som är anställd som ”kantor”, det vill säga en ”tjänst”. Det som ytterligare komplicerar är att den kyrkliga organisationen ofta har mycket dimmiga begrepp om vad som ingår i dessa kategoriers – organisten respektive kantorn – utbildningsprofiler, eller vilken utbildningslängd som är aktuell. Ännu en komplikation är begreppet ”motsvarande examen” i Kyrkoordningen.

Här är det på sin plats att understryka att ”motsvarande examen” i Kyrkoordningen inte är ett sätt att anvisa ett kryphål för den som egentligen saknar rätt kompetens/utbildning. Det är ordet ”motsvarande” som förtjänar att lyftas fram här: den som exempelvis har en utländsk kyrkomusikerexamen både på relevant utbildningsnivå och med adekvat utbildningsinnehåll har rätt att, om förutsättningarna är uppfyllda, bli behörigförklarad för respektive uppgift.

Men det finns idag ingen central och kompetent instans som kan göra rättssäkra jämförelser. Behovet här är därför stort, inte minst med tanke på de i Sverige allt fler kyrkomusikaliskt verksamma som har en utländsk utbildningsbakgrund.

• En näraliggande fråga är anställning av någon form av ”annan musiker” för församlingstjänst. Det är förstås inget som hindrar att man anställer en musikpedagog för rent musikpedagogiska uppgifter, till exempel bland barn eller för undervisning på instrument som en kyrkomusiker inte är utbildad för. Men arbetsgivaren måste ha kompetens nog – eller anlita rätt sådan – för att kunna göra korrekta bedömningar av ”annan musikers” kompetens i relation till musikaliska verkligheten i den aktuella församlingen. Det finns redan idag ett antal exempel på att församlingar måste hyra in externa musiker för att klara exempelvis kyrkliga handlingar eller andra gudstjänster, när man ”plötsligt” upptäcker att den anställda ”specialmusikern” inte har någon adekvat utbildning i exempelvis orgel, körledning eller relevant kunnande i gudstjänstfrågor och gudstjänstgestaltning.

Redan av denna kortfattade genomgång står det klart att frågan om kyrkomusikern i församlingen har många aspekter som alla måste skötas på ett förtroendeingivande och kompetent sätt, av alla parter. Det handlar om att respektera såväl lag och förordning (samhällets regelverk) som Kyrkoordningen (de kyrkliga stadgarna).

Men arbetsgivare och fackliga organisationer behöver se varandra som ömsesidiga resurser i ett arbete som tar sikte på att skapa optimala förutsättningar i en turbulent tid. I centrum står Svenska kyrkans uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Tanken, ordet och handlingen, också när det gäller arbetsrätten, arbetsplatsen, arbetsgivaren och arbetstagaren, skall tjäna den fyrklövern så att den enskilde blir långsiktigt uthållig, som person och i den professionella rollen.

En sådan helhet är det vi alla behöver arbeta för!

Anders Johansson
Ombudsman Lärarförbundet

Ingela Sjögren
Förbundsordförande KMR

Kategori: Artiklar · Etiketter: , ,


När är man behörig?

När är man motsvarande/likvärdig när det gäller kyrkoordning?

Behörig att anställas som kyrkomusiker

15 § Behörig att anställas som organist är den som har avlagt organistexamen eller motsvarande examen. Behörig att anställas som kantor är den som har avlagt kantorsexamen eller motsvarande examen eller som är behörig att anställas som organist.
KO 34.kap. 15§

Motsvarande examen (eller som det kallades tidigare ”genomgått annan utbildning som prövas likvärdig”) betyder först och främst utländska kyrkomusikaliska examen. Att jämföra olika utbildningar och examen mellan länderna är inte alltid så enkelt, men den s.k. ”Bolognaprocessen” syftar till likvärdighet. Arbetsgivaren bör samarbeta med arbetstagarorganisationen i dessa frågor.

Har man någon annan musikalisk utbildning ska man inte anställas som kantor eller organist. I sådana fall finns det andra benämningar man kan använda, t.ex. församlingsmusiker.

Kategori: Arbetsrätt · Etiketter: ,


annonser:

Bannerannons

Bannerannons