Psalmodikon blir immateriellt kulturarv

Nyligen kom instrumentet psalmodikon upp på Unescos immateriella världsarvslista. Storhetstiden för instrumentet inträffade under slutet av 1800-talet då det fanns cirka 100 000 instrument i Sverige. Psalmodikon var tramporgelns föregångare och användes i många församlingar med små resurser.

Psalmodikon består av en trälåda och en trappstegsformad hals. Konstruktionen var en vidareutveckling av en enklare dansk förlaga. Instrumenten var så enkla att de kunde byggas på gårdar runt om i landet eller av någon snickare. De flesta instrumenten har en sträng av tvinnad gristarm som är stämd i sopranläge, men det finns också instrument som är stämda i alt- och tenorläge. Några instrument har också en eller flera bordunsträngar

I kyrkan fick psalmodikon sitt genombrott i samband med den Wallinska psalmboken 1819. Biskoparna i Sverige tyckte att sången i kyrkan var bristfällig i de mindre församlingarna som saknade orglar som stöd för sången. De gav hovpredikanten och kyrkoherden Johannes Dillner i uppdrag att göra en ritning på ett psalmodikon som skulle stödja församlingssången.

För att underlätta inlärningen av melodier användes ett enkelt siffersystem istället för notskrift. Siffrorna var markerade på greppbrädan. En av Dillners största insatser var att han nedtecknade alla psalmer i den Wallinska psalmboken i siffernotskrift med fyra stämmor. Notskriften gjorde det enklare att lära sig spela melodierna, och psalmodikonet var ett stöd för de sångsvaga i församlingen.
Psalmodikon användes också flitigt i folkskolorna och fram till 1910 var det obligatoriskt att lära sig spela på psalmodikon i lärarutbildningen.

Förutom i kyrkor och skolan användes också psalmodikon inom de framväxande arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelserna, och i slutet av 1800-talet var psalmodikon Sveriges vanligaste instrument. Uppskattningsvis fanns det mer än 100 000.

Allt eftersom kom psalmodikon att ersättas av tramporglar. Ett Nordiskt psalmodikonförbund finns för att bevara speltraditionen och kunskapen om instrumentet, som även kallas för fattigmansorgel.
I Sverige finns också ett par psalmodikongrupper som håller traditionen levande och har spelningar på äldreboenden och för intresserade.

Text: Lars Bergström

En pendang till världskulturarv

 
Ett immateriellt världskulturarv är sådant kulturarv som inte går att fysiskt ta på och som lever och överförs mellan människor, till exempel traditioner, handens och kroppens kunskaper, erfarenheter och kreativa uttryckssätt. Immateriellt kulturarv kan vara olika former av hantverk, ritualer, musik, eller berättelser. Idag är Unescos konvention om materiellt kulturarv undertecknat av 177 länder.
Källa: Wikipedia

Mer info om psalmodikon:
www.isof.se, sök på ”Psalmodikon”. (Institutet för språk- och folkminnen)
Nordiska Psalmodikonförbundet