Blinda Karin Höjer skrev 40 koraler
Kvinnliga kompositörer
I arbetet med något helt annat snavade kyrkomusiker Jan H Börjesson på den bortglömda kompositören Karin Höjer. Karin var mycket musikalisk och tog ut melodier vid pianot redan som barn. Trots att hon var blind fick hon möjlighet att studera vid Musikaliska Akademien.
Efter studierna blev hon kantor i Nya kyrkan (Svedenborgskyrkan). Där var hon aktiv i psalmbokskommittén och skrev 40 koraler. Hon skrev också Preludium & fuga à 5 voci som Jan H Börjesson har spelat in i Kalmar domkyrka. För KMT:s läsare bjuder han här ett personporträtt om Karin Höjer.
Bilden av Karin Höjer fann artikelförfattaren i ett gammalt nummer av tidskriften Idun.
I mitten av januari sökte jag på Musik- och teaterbibliotekets hemsida efter något orgelverk i den mycket omfattande kortkatalogen som finns skannad där. Plötsligt dök det upp ett kort där det stod, Preludium & fuga à 5 voci.
Eftersom jag inte kände till denna tonsättare noterade jag namn och verk och gick vidare i min sökning. Lite senare tänkte jag att jag ville veta mera om personen och gjorde lite sökningar på nätet. Jag sökte i de förteckningar av svenska, kvinnliga tonsättare som jag kände till, helt utan framgång.
Till slut fann jag ett ganska fylligt reportage om henne i tidskriften Idun från år 1902. Karin Höjer föddes den 4 september 1866 som dotter till arkitekten Gustaf Emil Höjer och hans hustru Freja Höjer. Hon visade sig vara helt blind och hennes far beslöt sig därför att lära sig punktskrift tillsammans med sin dotter då hon växte upp. Därefter översatte han all hennes studielitteratur till punkskrift och gav henne på så sätt möjligheten att utvecklas.
Det visade sig tidigt att Karin var musikalisk och hon satt ofta vid pianot som mycket liten och tog ut melodier hon hade hört, men hon skapade också egna melodier. Så småningom började hon också ta pianolektioner. Under somrarna hos sin morfar, som var kontraktsprost i Häverö utanför Norrtälje, fick hon lov att spela på orgeln i kyrkan, och från tolv års ålder fick hon också ibland spela på gudstjänsterna. Då hon var 14 år började hon studera vid blindinstitutet i Stockholm där hon vid sidan av de vanliga skolämnena även fick sångundervisning samt lektioner i harmonilära och kontrapunkt av institutets musiklärare, den likaledes blinde tonsättaren Carl Lundell.
Då Karin var 17 år ville hon söka in till Musikaliska akademiens orgelklass men fick beskedet att styrelsen beslutat att inte längre ta in blinda elever. Emellertid gjordes ett undantag och hon påbörjade sina studier år 1883. Vid inträdesprovet spelade hon en Sonat i Ess-dur av Hummel för piano samt ett Preludium av Bach för orgel. August Lagergren blev hennes orgellärare, och hon tog sin organistexamen år 1886 varefter följde kantorsexamen 1887 och musiklärarexamen år 1889. De sista studieåren studerade hon även kontrapunkt och komposition för Joseph Dente. Studierna förlöpte mycket väl och hon fick höga betyg samt förärades såväl konservatoriets som Bergs jetoner.
År 1892 fick Karin tjänst som organist i Nya kyrkan (Swedenborgskyrkan) där hon kom att stanna i många år. Hon blev där en musikalisk centralgestalt och var mycket aktiv i dess psalmbokskommitté. Hon komponerade omkring 40 koraler till denna psalmbok. Karin gifte sig 1919 med Harald Thilander, också han blind och i princip döv samt med en missbildad höger hand. Tillsammans startade de ett berömt tryckeri för punktskrift vilket kom att bli världsledande vid tiden efter första världskriget. Makarna studerade också hängivet det konstruerade språket esperanto och gav även ut böcker med punktskrift på detta språk.
Karin Höjer avled den 13 oktober 1927 i sitt hem i Stocksund. Det är ännu oklart hur mycket Karin komponerade. Vi vet att hon fick en del sånger publicerade under sin studietid men ingen av dessa har kunnat återfinnas. Jämte det nämnda orgelverket nämns också en femstämmig Canon för blandad kör i Musik- och teaterbibliotekets kortkatalog. Vidare finns de 40 koralerna i Nya kyrkans psalmbok. Detta är i dagsläget det enda vi vet om hennes kompositioner. Kanske det finns fler verk av hennes hand.
Preludium & fuga komponerades år 1888 då hon ännu studerade vid Musikaliska akademien. Sannolikt skrev hon det som en kompositionsuppgift för sin lärare Joseph Dente. Inte desto mindre finner vi ett säkert handlag med kontrapunktiken hos den unga Karin. Stämföringen är självklar och ledig, och musiken har en egen bärkraft utöver det rent studiemässiga.
Stycket är nu utgivet på Cantorgi förlag, och om man vill lyssna på musiken har jag spelat in det på Youtube på orgeln i Kalmar domkyrka. Ännu idag kan man alltså, trots så mycket letande efter de glömda verken av kvinnliga tonsättare, av en ren händelse göra nya upptäckter. Vem vet hur många liknande konstnärskap som ännu väntar på en återupptäckt?
Jan H Börjesson
