Kyrkomusikerbristen en prioriterad fråga för Svenska kyrkan, eller?

Artikel i Svensk Pastoraltidskrift nr 4 2023 – Nils-Gunnar Karlson

I min roll som förbundsordförande i Kyrkomusikernas Riksförbund får jag allt oftare frågor från församlingar som försöker få fatt på en ny kyrkomusiker. En del frågar lite skämtsamt om jag har någon på lager, men något lager finns inte och har heller aldrig funnits. De närmaste 10 åren kommer mellan 700 – 900 nya kyrkomusiker att behövas för att ersätta de som går i pension. Därutöver lämnar ett antal varje år sina anställningar på grund av olika orsaker, så jag kommer säkert att möta frågan åtskilliga gånger från bekymrade församlingar. Varje år utbildas ett antal studenter i kategorierna: kantor, kandidat och master. Toppnoteringen för ett enskilt utbildningsår är totalt 35 nya kyrkomusiker. Vi ser alltså ett stort glapp mellan det antal som kommer in i yrket och det antal som lämnar. Hur kunde det bli så här?

Jag brukar ofta i olika sammanhang framhålla kyrkomusikeryrket som ett av de bästa musikeryrken man kan ha. Man får spela själv, leda andra och även undervisa. Är man ung och tycker om att spela och sjunga i kyrkan så finns här stora möjligheter att hitta sitt framtidsyrke. 

Jag vill lyfta några anledningar till att det har blivit en bristsituation.

1. Under den tid fram till 1990 som kyrkomusiken var statligt reglerad gavs så kallad fri musikundervisning i alla församlingar. En organist undervisade 5 timmar per vecka och en kyrkokantor två. Det fanns alltså möjlighet att få lära sig spela orgel i hela vårt avlånga land, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder, och det utan kostnad. Med det stora antal elever som började ta lektioner i församlingarna gavs en bred bas i rekryteringen till kyrkomusikeryrket. Vid den så kallade kommunaliseringen, då kyrkomusikerna blev kyrkokommunalt reglerade, avskaffades den fri musikundervisningen. Några församlingar fortsatte med undervisning, men de flesta gjorde helt andra prioriteringar. Det har helt enkelt blivit för få som lärt sig spela orgel. I stort sett alla de som nu lämnar yrket har börjat som elev hos en kantor eller organist. 

I dag görs många enskilda fina satsningar för att barn och ungdomar ska få börja spela orgel. Även i tidiga år och då med orgel som första instrument. Organister i framkant är ett gott exempel på ett samlande koncept kring detta. De flesta församlingar har dock ännu inte valt att ge undervisning i orgelspel.

• Under 1990-talet hade många kommuner svårt med ekonomin och det drabbade ofta musik- och kulturskolor. I en tid av nedskärningar drabbades klaverundervisningen hårt. Musikledare tvingades till att prioritera orkesterinstrument på bekostnad av pianoundervisning. Orkestrar är på sätt och vis ansiktet utåt för en musikskola, så prioriteringen är förståelig i ett pressat ekonomiskt läge. Färre pianister gav också i sin förlängning färre organister. Pianospel har under lång tid varit grunden för rekrytering till orgelspel.

• Vi som arbetar i Svenska kyrkan har blivit bra på att effektivisera och rationalisera genom att täcka upp för varandra vid ledigheter. När kyrkomusiker A är ledig tjänstgör B och så vidare. Många av oss som nu arbetar som kyrkomusiker har börjat vår bana som sommarvikarier. Det var oerhört bra att få tjänstgöra vid gudstjänster och kyrkliga handlingar och på så sätt skaffa sig nödvändig erfarenhet. Det finns fog för att påstå att just sommarvikariaten var en viktig del i rekryteringen och att valet av yrke blev lättare. De flesta sommarvikariat är nu borta, men jag brukar uppmana församlingar att åtminstone ge något utrymme för att ungdomar och studerande ska få möjlighet att vikariera.

I december 2021, inför den nya mandatperioden, överlämnade Svenska kyrkans musikråd till Kyrkostyrelsen ett betänkande/förslag på sex strategier inom det kyrkomusikaliska området. Den första och absolut mest akuta strategin handlade just om rekrytering av nya kyrkomusiker. Detta viktiga dokument får inte bara blir liggande som ett arbetsmaterial. De skarpa förslag som gavs kring rekrytering måste bli beslutade och få bli till aktiv handling. Nu är alltså tid för verkstad!

Kyrkomusikernas Riksförbund brukar beskriva rekrytering av nya kyrkomusiker i en bild av en kedja i med tre länkar. Rekrytering till orgeln, rekrytering till utbildning och rekrytering till anställning. Varje länk i kedjan är lika viktig och varje skarv lika skör. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk brukar det heta. Om vi inte undervisar i våra församlingar finns det ingen att utbilda, om inte utbildningssystemet fångar upp de som börjat spela kommer ingen vidare in i yrket och om inte Svenska kyrkan marknadsför yrket kommer de som skaffat sig utbildning inte att ta anställning.  Kyrkomusikernas Riksförbund vill att en församling ska vara en rekryterande miljö och att det i varje pastorat ska finnas möjlighet att få lära sig spela orgel. Den rekryterande miljön går naturligtvis hand i hand med en bygget av en levande församling. Svenska kyrkan måste reglera möjligheten till undervisning i orgelspel och lägga det ansvaret på pastoraten. Det är en gemensam angelägenhet inför framtiden och alla pastorat måste bidra. Om inte, kommer detta att vara till men för hela Svenska kyrkan och vårt framtida församlingsliv. Gudstjänster, kyrkliga handlingar och kyrkans viktiga körsång kommer att drabbas hårt. Körsången är för övrigt den största lekmannarörelsen i Svenska kyrkan. Det är nu handling måste till, det är nu vi kan agera!

En del teologer talar om kyrkomusikens teologi, Luther framhöll kyrkomusiken som en omistlig del i förkunnelsen om den uppståndne och levande Herren. Han kallade även kyrkomusiken för en ”Himmelsk ringdans”. Ett i mitt tycke fin beskrivning – låt denna ringdans få fortsätta! 

Nils-Gunnar Karlson
Förbundsordförande Kyrkomusikernas Riksförbund