Idealitet och professionalism…

Så här i början av det nya året har jag funderat mycket på alla frivilliga medarbetare i kyrkan och den viktiga insats de gör. Vi hör ofta att kyrkan kommer att behöva hitta många fler ideella för att bära upp framtidens församlingsarbete och det tror jag stämmer. Men ibland när det talas om behovet av frivilliga så låter det som om de växer upp av sig själva, ungefär som svampar ur marken.  Det är nog tyvärr inte sant. Att hantera frivilliga kräver ett planerat, strukturerat och ambitiöst ledarskap. Som frivillig måste man förstå, kunna ledas och rustas för sin uppgift. Man kan tacka ja till en uppgift och när som helst tacka nej.

”Att hantera frivilliga kräver ett planerat, strukturerat och ambitiöst ledarskap”

Jag brukar tänka på oss kyrkomusiker och den stora körverksamhet som vi har hand om. Utan ett gott ledarskap anpassat till gruppens sammansättning, ålder och inriktning fungerar det inte. Barnen i barnkören har sina egna förutsättningar och de har en helt annan typ av röstbehandling än den vuxna rösten. Ungdomsgruppen behöver hanteras på ett annat sätt än sångarna i kyrkokören. Den åldrande rösten har sina utmaningar, knep och metoder för att vara hållbar högt upp i åren. Vi kyrkomusiker tycker det är en självklarhet. Vi har lärt oss detta både i vår utbildning och genom den erfarenhet vi fått i vårt arbete med sjungande människor. Sedan är det förstås väldigt roligt när körerna samverkar och vi får sjunga tillsammans i alla åldrar. Det kan ske i gudstjänster, konserter och vid många andra tillfällen som ges i församlingen. Generationssegregation kan vara ett gissel i församlingen, men kan vändas till positiv delaktighet.

Körverksamhet är i särklass den största frivilligrörelsen i Svenska kyrkan. Den ska vi vara stolta över. Verksamheten i körerna måste hela tiden vårdas och uppmuntras för att den ska kunna växa. Samtidigt ska vi vara medvetna om att det på många håll nu ser annorlunda ut efter pandemiåren, än före. Kartan kan ha ritats om. Det kanske har blivit en generationsväxling där vissa äldre har slutat, den fyrstämmiga kören kanske blivit trestämmig. Barn- och ungdomskörsarbetet uppfattas av allt fler som att det blivit tyngre. Vi är duktiga på att ställa om, men det bör också noteras att vi är en yrkesgrupp som är beroende av andras välvilja för att kunna göra vårt jobb! Det kan ibland vara tufft… Stora satsningar görs runt om landet för få fler barn och ungdomar att börja sjunga. Återväxten är viktig för framtidens kyrka!

Skulle körarbetet kunna stå modell för församlingens arbete med andra grupper av frivilliga? Relationsbyggande är en framgångsfaktor i allt körarbete och den erfarenheten kan, som jag ser det, överföras till allt annat arbete. I kören har alla en tydlig uppgift. Genom att arbeta tillsammans stärks gemenskapen och det gäller nog i alla sammanhang. Det gäller att vara fokuserad och lyssna på varandra och de olika stämmorna. Lyhördhet är en viktig egenskap som ibland glöms bort i vår tid. Samordning ska till och man måste hela tiden ha ett öga på dirigenten. Ledaren är mycket viktig för helheten. Planering och förberedelser inför terminen, övningen och framförandet är A och O. Det där gäller i allt annat kyrkligt arbete också. Kyrkomusikers stora kompetens i att leda människor behöver uppmärksammas mer i framtidens kyrka.

Lycka till med ditt viktiga körarbete och dina frivilliga under 2024!

Jag upprepar det jag ofta brukar säga – din musik för kyrkan framåt…

Gott Nytt År önskar jag Dig!

Nils-Gunnar Karlson , förbundsordförande Kyrkomusikernas Riksförbund