Göteborgs stifts kyrkomusikerförening
bildades år 1899. Den nationella organisationen Sveriges Allmänna Organist- och Kantorsförening kom till först år 1901. Göteborgs Stifts Kyrkomusikerförening var alltså två år före sin tid och detta var förmodligen anledningen till att A. O. Assar, som var verksam i Göteborgs domkyrka fick vara med i den första åtgärden från den nationella organisationens sida. Det rörde sig om en uppvaktning för kung Oscar II, ecklesiastikdepartementet och Musikaliska Akademien. Den nationella organisationen kom så småningom att byta namn till Kyrkomusikernas Riksförbund KMR.
Målsättningen för såväl den nationella organisationen som de snabbt framväxande stiftsföreningarna var densamma: att arbeta för kyrkosångens och kyrkomusikens höjande, verka för enighet och god anda inom organist- och kantorskåren samt ett förbättrande av denna kårs ställning i allmänhet.
Konkret innebar detta för det framväxande kyrkomusikaliska facket på både nationell och stiftsnivå att arbeta för att kyrkomusikerna i Sverige blev statligt anställda och i detta avseende likställda med prästerna.
Kampen blev både intensiv och lång. Först 1950 kom Kyrkomusikerstadgan som året därpå blev Kyrkomusikerförordningen. Denna statliga reglering är den mest betydelsefulla händelsen i svensk kyrkomusikalisk historia och blev grogrunden för den nästan explosionsartade utvecklingen av kyrkomusiken på alla plan. Idag - 60 år senare - har t.ex. svenska körer blivit till internationellt välkänd kvalité och orgelbyggeri och orgelspel har hamnat på samma höga nivå.
Den radikala förändringen med anledning av Kyrkomusikerförordningen innebar att de som utbildade sig till organister vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, det fanns bara en utbildningsanstalt då, för första gången hade möjligheten att få heltidsanställning som organist med kyrkan som huvudarbetsgivare. I en övergångsperiod var den ofta kopplad till fyllnadstimmar inom skolan. Tidigare hade det varit så att en organists huvudsakliga tjänstgöring ägde rum inom skolans ram och att man dessutom - som det hette - spelade i kyrkan. Ett annat viktigt resultat av Kyrkomusikerförordningen var att de s.k. klockartjänsterna försvann och skolkantorstjänsterna blev den tjänstetyp som gällde.
På stiftsplanet blev scenariot ett annat än tidigare: Domkapitlet fick det allmänna inseendet över den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet, den närmare tillsynen inom varje kyrkomusikerdistrikt blev en uppgift för kyrkorådet och kyrkoherden. I det nya scenariot kom Kyrkomusikerföreningen i de olika stiften att ha en viktig funktion som facklig företrädare för kyrkomusikerkåren. Innan beslut i kyrkomusikaliska frågor togs i Domkapitlet genomgick ärendena en granskning av Domkapitlets musiksakkunnige, som var domkyrkoorganisten, av Domkapitlets jurist och av den facklige företrädaren, stiftsombudet.
Vi förflyttar oss snabbt till år 1990. Då gick Kyrkomusikerförordningen i graven och kyrkomusikerna blev kyrkokommunalt anställda, Oppositionen mot förändringen var inom kyrkomusikerkåren mycket stark men det samlade resultatet av övergången från statlig till kyrkokommunal anställning blev dock positiv främst genom tidlistan, som stiftsföreningarnas stiftsombud hade som underlag vid förhandlingar med arbetsgivarsidan om olika tjänsters procentuella omfattning. Domkapitlets tidigare roll rörande det allmänna inseendet över den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet var borta och alla förhandlingar skedde på det församlingsmässiga lokalplanet. Tidlistans positiva procenträkning ledde till ett utökat antal kyrkomusikertjänster till gagn för den kyrkomusikaliska nivåns höjande.
Vi förflyttar oss en sista gång och nu till år 2000, den av somliga önskade men av andra fruktade skilsmässan mellan stat och kyrka. Då denna förändring bara är nio år gammal kan den knappast bli föremål för en grundlig utvärdering. Allmänt kan sägas att Svenska Kyrkans verksamhet i alla avseenden kommer att bli beroende av medlemsantalet och därmed den kyrkoavgift som medlemmarna betalar. Stiftsföreningarnas uppgift att stimulera unga människor att satsa på det kyrkomusikaliska yrket kommer att bli en av dess allra viktigaste uppgifter - med andra ord rekryteringsfrågan. Denna uppgift delar stiftsföreningarna med Svenska Kyrkans ledning som har att ta kraftfulla initiativ både vad gäller utbildning, anställning, ekonomiska och sociala rättigheter för kyrkomusikaliskt anställda m.m.
Av Henrik Cervin