05 april 2021

Kvinnorna kring Bach levde i skymundan

Medan Johann Sebastian Bachs söner Wilhelm Friedemann och Carl Philipp Emmanuel är välkända är hans döttrar mer anonyma. En av döttrarna var den förstfödda och musikbegåvade Catharina Dorothea. Troligtvis skrev hon noter i ”familjens notfabrik”. Kanske sjöng hon i den populära kaffekantaten i rollen som den ogifta dottern Ließgen. Men i kyrkan fick inte kvinnor sjunga. Hur livet i övrigt gestaltade sig för Catharina kan man bara spekulera om.
Det skriver Bengt Lundin, professor i musikteori och tonsättare, i en essä för www.kmr.se.
Den inleder KMT:s Bachtema som kommer att pågå här på webben under april månad.

 

Bild 2 Bach Kvinnorna i familjen Bach levde i skymundan av mästaren Johann Sebastian Bach (bilden) och hans söner. I kyrkliga sammanhang var det inte tillåtet för kvinnorna att sjunga.

Kvinnorna i familjen Bach levde i skymundan av mästaren Johann Sebastian Bach (bilden) och hans söner. I kyrkliga sammanhang var det inte tillåtet för kvinnorna att sjunga. Någon bild på Catharina Dorotea har redaktionen inte fått tag på. Foto: Wikipedia

I oktober 1707 gifte sig Johann Sebastian Bach med sin ett år äldre syssling Maria Barbara Bach. Huruvida det var hon som var den ”främmande” flicka som olämpligen hade befunnit sig på orgelläktaren i Arnstadts kyrka något år tidigare har diskuterats flitigt av bachbiograferna. Äktenskapet blev, såvitt vi vet, lyckligt och paret fick sju barn under åren 1707–1720. I biografier och på släkttavlor framträder vanligtvis de begåvade och framgångsrika sönerna Wilhelm Friedemann, född 1710 och Carl Philipp Emmanuel, född 1714, medan däremot den förstfödda, dottern Catharina Dorothea, född redan 1708, oftast förbigås med tystnad. Märkligt, eftersom hon kom att bli en minst sagt central person i familjen och en livslång följeslagare till fadern Johann Sebastian ända till dennes död 1750.

Kanske var den ogifta dottern Catharina Dorothea den person som kände Johann Sebastian Bach bättre än någon annan. Vi kan bara beklaga att hon inte efterlämnade en dagbok eller en nedtecknad livsberättelse. Vem var hon då, denna sällan omtalade och anonyma kvinna? Hur gestaltade sig hennes liv i pappa tonsättarens skugga?

Sommaren 1720 dog Maria Barbara. Bach hade varit på resa till Karlsbad med sin arbetsgivare, prins Leopold av Cöthen, och möttes vid hemkomsten av beskedet att hustrun avlidit efter några dagars sjukdom och redan låg i sin grav. Beskedet måste ha slagit ner som en chock. Barnen, de fyra som överlevt barndomen, hade utan sin faders närvaro fått följa modern till den sista vilan. Catharina hade ännu inte fyllt 12, Friedemann var 9, Carl Philipp 6 och Johann Gottfried, som senare skulle bli Johann Sebastians problembarn, 5 år gammal. Nu var de moderlösa. Döden var förvisso inte något som kändes främmande för barnen Bach. Vid det här laget hade redan tre av syskonen lagts i sina gravar, och nu alltså även modern, Maria Barbara. Döden var en realitet och en del av livet, en ständig följeslagare till familjen, och så skulle det bli även under de följande åren.

En stor del av det tunga ansvaret för småsyskon och hushåll lades nu på den 11-åriga Catharina Dorothea, tillsammans med Friedelina, Maria Barbaras äldre syster, som varit behjälplig i hushållet alltsedan flytten till Anhalt Cöthen.

I december 1721 gifter sig Johann Sebastian på nytt, då 36 år gammal, med den 20-åriga Anna Magdalena Wilcke, väl utbildad i musik sedan barndomen och nu nyligen anställd som sångerska vid prins Leopolds hov. Catharinas nya styvmoder är således endast knappa åtta år äldre än hon själv, och även om det måste ha känts märkligt att få sin mor så tidigt ersatt av en ny, helt främmande gestalt ligger det nära tillhands att tro att de båda kvinnorna genom åren kom att stå varandra mycket nära.
Catharina gifte sig aldrig, eller ”blev aldrig gift” som man antagligen såg på saken vid den tiden, utan stannade i hushållet så länge fader Bach levde.

1723 flyttade familjen Bach till Leipzig där Bach fick en tjänst. Med stor sannolikhet arbetade Bachs äldsta dotter Catharina Dorothea i familjens ”notfabrik” där man skrev ut noter till högmässan. Foto: Wikipedia.

1723 flyttade familjen Bach till Leipzig där Bach fick en tjänst. Med stor sannolikhet var Bachs äldsta dotter Catharina Dorothea en av personerna i familjens ”notfabrik” där man skrev ut noter till högmässan och till försäljning. Foto: Wikipedia

Redan 1723 flyttade familjen Bach till Leipzig, en flytt som innebar att Anna Magdalenas karriär som sångerska i stort sett tog slut, eftersom kvinnor inte tilläts framträda i kyrkliga sammanhang i den nya staden. Hennes livsuppgift blev nu huvudsakligen att föda barn och att ansvara för hushållet. Möjligen anlitades hon som sångerska i profana och akademiska sammanhang, men om detta är inte mycket känt. Däremot vet vi att hon kom att bli en skicklig och noggrann notskrivare i den ”Bachska musikfabriken”.

Alla dessa stämmor som måste skrivas ut inför söndagens kantat, renskrift för försäljning av noter, ja, vissa av Bachs verk finns bevarade endast i Anna Magdalenas handskrift. Hon fick troligen också ansvaret för döttrarnas musikaliska skolning, och med all säkerhet ägnade hon stor tid åt sångundervisning och musicerande tillsammans med styvdottern Catharina.

Det musicerades ständigt i den stora familjen, och Bach uttrycker vid något tillfälle sin stora förtjusning över sin äldsta dotters vokala begåvning. Det troliga är väl att såväl Anna Magdalena som Catharina ägnade många lediga stunder åt övning vid något av de många klaverinstrumenten i hemmet. Att Bach ägnade tid åt sin hustrus musikskolning är väl dokumenterat, inte minst genom de båda klaverböckerna, så varför inte tänka sig att samma förhållande gällde mellan styvmor och styvdotter!

Men att göra karriär som sångerska i den konservativa staden Leipzig var lika omöjligt för Catharina som för Anna Magdalena. Catharina blev kvar i hemmet, år efter år, sida vid sida med sin styvmor. Vi kan förmoda att även hon var involverad i stämskrivandet inför gudstjänster och passioner. Kanske satt hon i kyrkbänken under det första uppförandet av Matteuspassionen och lyssnade med särskild uppmärksamhet till andraviolinerna och tänkte: ”den där stämman har jag renskrivit”. Eller tänkte hon när hon hörde gossopranen kämpa med de höga tonerna i ”Aus Liebe will mein Heiland sterben”: ”Varför kunde inte jag fått sjunga det där partiet?” Hur kände hon? Fanns det en bitterhet över att tvingas stå vid sidan av musiken, bara på grund av att präster och andra mäktiga män hade bestämt så? Inga sjungande eller musicerande kvinnor i kyrkan! Eller var detta faktum så självklart att hon inte ens reflekterade över alternativet?

Hon borde ändå ha funderat över saken, inte minst med tanke på att hennes styvmor ju hade haft en karriär som sångerska. Catharina hade i unga år hört och sett när Anna Magdalena och hennes far musicerade tillsammans vid hovet i Cöthen. Drömde hon kanske redan då om att själv en gång få stå i rampljuset och sjunga inför en skara åhörare? Vi vet inte. Vi vet egentligen ingenting om hennes liv och tankar. Kanske hände det rentav senare, under åren i Leipzig, att hon medverkade i något av de icke kyrkliga evenemang som Bach var involverad i i staden.

Bachforskaren David Yearsley har presenterat en idé om att Catharina kan ha sjungit rollen som den ogifta dottern Ließgen vid uppförandet av den så kallade Kaffekantaten i Zimmermann´s Kaffehus i början av 1730-talet. Något år tidigare hade Bach uttryckt stor entusiasm över sina musikaliska barn, inte minst ”min äldsta dotter, ” meine älteste Tochter nicht schlimm einschläget”, i familjens ensemble. Den kräsne Bach skulle knappast ha yttrat sig så med mindre än att han var mycket nöjd med dotterns vokala prestationer. Var det Catharina som spelade den ogifta dottern som älskade kaffe högre än något annat? Det är en möjlig teori, men det finns inga skrivna dokument som bevisar detta.

Kanske medverkade hon i andra sammanhang, profana kantater eller akademiska högtider – vi vet helt enkelt inte. Det enda vi vet är att Catharina fanns där, i familjen, i Bachs hus, år efter år, att hon med all säkerhet ärvt en musikalisk begåvning och att hon kunde sjunga. Sammanhållningen i familjen tycks ha varit god, i varje fall så länge fadern levde. Och familjelivet handlade naturligtvis inte bara om att skriva noter inför söndagens nya kantat. Fester förekom ofta, då familjen åt och drack, spelade och sjöng tillsammans. Att improvisera så kallade quodlibets, det vill säga att kontrapunktiskt kombinera melodier av de mest skiftande slag, lär ha varit en av aktiviteterna vid dessa tillfällen.

Ett välkänt exempel på quodlibet är den sista variationen i Goldbergsviten, där Bach väver in folkliga vismelodier som ”Kraut und Rüben” och ”Ich bin so lang nicht bei Dir gewest” mot den ständigt närvarande baslinjen. Kanske föddes idén till Variation 30 vid en sådan familjefest. Var det kanske Catharina som bidrog med visan om ”Kål och rovor” i quodlibet-improvisationen?

Catharina Dorothea förblev ogift och barnlös. Anna Magdalena däremot, födde 11 barn under åren 1723–1733 och därefter ytterligare tre barn mellan 1735 och 1742. Det är väl troligt att Catharina, förutom hushållsarbetet, även fick vara mycket behjälplig med de små barnen. När det sista barnet, dottern Regina Susanna, föddes 1742 var storasyster Catharina 34 år gammal.

Efter Johann Sebastian Bachs död 1750 blev livet besvärligt för hans kvinnor. Anna Magdalena bodde i en enkel våning i Leipzig tillsammans med döttrarna Catharina Dorothea, Johanna Carolina och Regina Susanna och levde i stort sett på allmosor.

Anna Magdalena dog 1760 i en ålder av 59 år och registrerades som ”Allmosenfrau” i stadens register. Hur livet därefter gestaltade sig för de överlevande döttrarna vet vi nästan inget om. Datum för deras dödsdagar finns registrerade i arkiven i Leipzig, Catharina 1774, Johanna Carolina 1781 och Regina Susanna 1809. Ett helt liv i Johann Sebastian Bachs närhet, visst får det fantasin att skena och tanken att svindla! Och, varför skrev hon inte en dagbok, Catharina Dorothea Bach!

Bengt Lundin
Läs mer om kvinnorna i Bachs närhet
Hoopskirts, Coffee, and the Changing Musical Prospects of the Bach Women (ur Women and Music: A Journal of Gender and Culture, Vol 17, 2013, David Yearsley)

David Yearsley: Sex, Death and Minuets: Anna Magdalena Bach and her Musical Notebooks

Bengt Lundin är professor i Musikteori och kompositör

Bengt Lundin är professor i Musikteori och kompositör

 

annonser:

[Kyrkomusik.se]

Bus academy

Djurö

[Immanuelskyrkan]

Bannerannons