31 maj 2021

Gothemkören har alltid varit del av Åsas liv

Har man sjungit i kör sedan 14 års ålder så har man samlat på sig en hel del körerfarenheter och minnen. Åsa Karlsson är född 1948 och började i Gothemkören på östra Gotland som fjortonåring. Sedan dess har hon sjungit i kyrkokör. Genom åren har Åsa mött ett tiotal körledare – alla med sin repertoar och sitt sätt att leda.
På fredag avlutar vi vårens stora körtema i Kyrkomusikernas tidning. I nummer 6 fokuserar vi på ”Den mogna rösten”. Och vad passar då bättre än en artikel om livslångt körsjungande.

KÖRTRAPPAN. Åsa Karlsson föddes i hemmet i Gothem i Busarve på Gotland den 3 februari 1948. Nu bor hon och maken i granngården, bara ett stenkast från gården där hon växte upp. 1977 gifte sig Åsa med Bengt och flyttade till hans gård i Hallingeberg 5 mil från Västervik i Småland. Där bodde paret i sju år och där fick de sina två döttrar. Under denna tid sjöng Åsa i församlingens kyrkokör som ofta fick besök av Gothemkören och vice versa. Efter sju år i Hallingeberg gick flyttlasset alltså tillbaka till Gothem.

Åsa Karlsson har upplevt många körledare och skiftande repertoar i Gothemkören. Foto: Katarina Ridderstedt

Åsa Karlsson har upplevt många körledare och skiftande repertoar i Gothemkören. Foto: Katarina Ridderstedt

Åsa började sjunga i Gothemkören när hon var 14 år, då hette kören “Gothem kyrkokör”. Hon var ordförande i körens styrelse under 20 års tid. Nu är hon “bara” vice ordförande. Hon har fem barnbarn. Dottern Lillemohr med make arrenderar gården med amkor, kalvar och lamm.

– Vi bor med familjen i flera olika hus på gården som i Bullerbyn, berättar hon.
Åsa bakar gotlandslimpa i vedugnen, som maken har byggt åt henne. Limporna säljer hon på somrarna vid Vitviken till intresserade. Hon bakar tio till elva limpor åt gången, så många som ryms i ugnen. Bengt har alltid sett till att Åsa kan åka på sin körsång och Åsa har prioriterat kören.

Vad betyder körledaren för kören?
– Körledaren betyder mycket. Första körledaren jag hade i Gothem hette Rudolf Karlsson. Från början var det mer auktoritärt. Rudolf var en “stor man i socknen”, han var ingen som man sa emot, absolut inte när man var fjorton år. Därefter fick vi Karin Sandelius. Hon hade en annorlunda repertoar och kören fick vara med och tycka till.
Sedan tog Karins make Nisse Sandelius över. Han hade sjungit i kören och ackompanjerat tidigare.

– Efter det kom Stina som var musikdirektör. Då blev det andra slags sånger, förutom vid de stora högtiderna då kören sjöng de traditionella sångerna. Sedan kom Kjell-Åke Stenström. Han ledde kören i 22 år och skrev flera arrangemang. Birgit Sjöstedt Gahnfeldt kom efter Kjell-Åke. Därefter kom Anton Linnerhed och sedan undertecknad (Katarina Ridderstedt). Körledarna har alla haft olika personligheter och påverkat kören på sina olika sätt.

Gothems kyrka på västra sidan av Gotland betraktas som en av de ståtligaste kyrkorna på Gotland. De äldsta delarna, koret med absid och sakristia är från mellan 1100-talets slut. Foto: Katarina Ridderstedt

Gothems kyrka på östra sidan av Gotland betraktas som en av de ståtligaste kyrkorna på Gotland. De äldsta delarna, koret med absid och sakristia är från mellan 1100-talets slut. Foto: Katarina Ridderstedt

Hur fungerar ett byte av körledare?
– Det kan betyda att en del personer försvinner och andra kommer till. Så har det varit nästan varje gång. I alla fall de senaste åren. Tidigare stannade man kvar i kören i större utsträckning.

Vad är en bra körsångare?
– En bra körsångare är någon som kommer på övningarna och som man kan lita på. Rösterna varierar så det är svårt att sätta ord på. Med det är viktigt att det är en kamratlig person som inte tänker: “Här kommer jag, vi sjunger ihop, men inget annat”. Sånt har man ju också upplevt.

Varför har du varit med så länge i kyrkokören? 
– Ja… varför? Det är nog för att jag inte kan leva utan det. Det är så roligt!

Vad motiverar dig?
– Sången i sig självt. För min del är det att jag alltid sjungit andrastämman, tenor eller alt. Så fort det går att få till en annan stämma, då vill jag pröva.

Vad är roligast att sjunga?
– Jag tycker egentligen att det är roligt att sjunga allting. Kanske jag inte gillar allt från början, men till och med mot min vilja börjar jag ändå tycka om det. Skulle jag arbetat som sångerska tror jag att jag hade fastnat för blues, jazz och konstiga visor (skratt).

Några av Åsas favoriter bland körsångerna är “Advent” av O. Olsson, W. Briegels “Advent”, härliga carols på julkonserten, “Kärlekens tid” samt flera arrangemang av Ingela Pling Forsman och Jerker Leijon.

“Soli gynnar hellä” är en gotländsk favorit, som ofta sjungs på sommaren och som avslutningssång. Efter fikat på sommarkonserten fick de som ville och kunde vara med och sjunga denna och “Uti vår hage”.

Om du jämför körverksamheten nu och då, vad har förändrats?
– När vi skulle sjunga på ett bröllop med två, tre personer, så var det “ren kyrkomusik” som gällde. Man fick inte komma med någonting som inte var förenligt med kyrkan. Det var kantorn på plats som bestämde.  Repertoaren och vad som får framföras har förändrats till det bättre. Mest revolutionerande var det när vi hade Stina som körledare. Då hade vi med “Tuppen”, en sång med en politisk agenda: Den skulle vara med överallt!
När det gäller gudstjänster så har kören alltid medverkat vid jul, påsk, allahelgona och pingst. Det har varit många traditioner.
Under Kjell-Åkes tid sjöng kören som allra mest inför publik, exempelvis vid psalmaftnar i församlingshemmet i Gothem och Norrlanda bygdegård. Det var mycket trevligt. Kören fixade priser och hade lotteri. Även under Birgits tid hade vi många program och körkvällar. Vi har varit med om mycket roligt!

Vilka höjdpunkter minns du?
–På Sandelius tid var vi med på Körförbundets evenemang. Det var en gång om året och då samlades väldigt många körsångare. Så var vi också med på årsmötena och åkte iväg på olika utflykter.
På Kjell-Åkes tid reste kören till fastlandet för första gången – och till Lettland, två gånger – även en gång till Estland. Vi hade en körsångare – nuvarande namn är Marita Åberg – som var från Lettland. Hon guidade oss där och hennes gamla kör från Lettland kom till oss och hälsade på. En av konserterna i Lettland minns jag särskilt.
Ett annat minne är från en stor nordisk och baltisk festival på Gotland. Kören och församlingen samlade in madrasser så att körsångare från andra länder kunde sova i skolan. Vi bakade och köpte in mat. Hela Gotland var involverat. När vi sjöng tillsammans i kyrkan kände vi en stor samhörighet. Kyrkan var precis alldeles knökfull.
Kören har årligen sommarkonsert i juli och julkonsert 1 januari. Rätt så många år har Röda korset bjudit på fika vid sommarkonserten.

Text och bild: Katarina Ridderstedt

annonser:

Kyrkans tidning

Bannerannons