På den lilla orten där jag bor och verkar växer det upp ett nytt bostadsområde. Vår lilla ort har under drygt femtio års tid expanderat. Det som är annorlunda med detta nya bostadsområde är att det byggs på en helt ny plats. Orten växer inte genom påfyllnad på tidigare bostadsområden utan nu tas en ny åker, på en annan plats i samhället, ur bruk för detta bostadsområde. Det nya området växer upp nästan lite provokativt. Jag ser det växa och varje dag tänker jag ”Hur ska vi vara kyrka för er i det nya området?” Detta är säkert en fråga som vi alla brottas med; ”Hur ska vi vara kyrka 2022?” Här skulle jag kunna skriva ”Fira gudstjänst” och så skulle denna ledare vara slut men låt oss brottas med frågan en stund.
Ja, en kyrka ska fira gudstjänst. Det är kyrkans kallelse och vår kallelse finns i att genom musiken, i varje gudstjänst manifestera Den uppståndne. Vi gör det för att vi en gång fått en kallelse till det och vi gör det för att vi älskar att göra det. Men vi är inga handelsresande i gudstjänster, som en kollega sa. Vi kan ha flera gudstjänster per söndag, i hela pastoratet, men vi vill inte bara riva av en gudstjänst. En gudstjänst är mycket mer än en ordning i kyrkohandboken. En gudstjänst, en församling kan inte leva utan relationer. En gudstjänst är ett bygge, att varje söndag bygga lite till på bostadsområdet som heter Guds rike. Det spelar nog faktiskt roll vem som oftast spelar på gudstjänsten.
Vi vet att om vi inte bygger relationer till våra korister fortsätter de antagligen inte i kören. De väljer troligen att avstå gudstjänsten som kören förväntas medverka i också. Precis som en gudstjänst inte kan leva utan relationer kan en kör inte leva utan relationer. Du är kanske en av dem som ser till att församlingshemmet är öppet en god stund innan ungdomskören kommer, öppnar för ”häng” helt enkelt. Men när klockan är slagen för körrepetition börjar allvaret, fokuseringen på uppgiften, kallelsen som korist. Då bygger vi tillsammans, ett bygge som bygger församling. Det är viktigt för koristerna vem som leder bygget. Kontinuitet ska inte underskattas. Körledare kommer, körledare går men den tid som vi har med vår kör är vår uppgift att bygga, att aldrig någonsin glömma någon enda individ i detta bygge.
Men de kyrkliga handlingarna då? Där kan det väl inte spela så stor roll vem som spelar? För ett tag sedan deltog jag i ett samtal med en av stadens diplomorganister och dennes arbetsledare. Stora saker är på gång. Musikerna i pastoratet ska täcka upp för varandra vid de kyrkliga handlingarna. ”Täcka upp” – jag tycker inte om uttrycket. Missförstå mig rätt; det är klart att vi ska hjälpa varandra men ibland behöver vi följa våra församlingsbor och deras familjer. ”Ska jag inte spela när mina församlingsbor begravs?” sade diplomorganisten. En del människor i våra församlingar har vi band till, band som är viktiga vid en begravning. Det är ett annorlunda bygge men det är ett församlingsbygge.
Med alla våra gåvor, med all vår musikaliska kompetens och i samklang med församlingens önskemål bygger vi församling. Vid sidan om vårt musikaliska uppdrag pratar vi med föräldern som hämtar sitt barn efter barnkören. Vi hänger med ungdomarna, vi tar emot förtroenden från koristerna, vi finns där när vårt gamla barnkörbarn kommer och vill döpa sitt barn, vi träffar blivande brudpar, vi möter de sörjande, vi gläds med dem som vecka efter vecka kommer på lunchmusiken, ja vi bygger därför att det är vårt uppdrag.
Kerstin Odeberg
