Psalmens tillkomsthistoria ger den en ny dimension

Publicerad: 14 juni 2021

Per Harling måste vara något av ett unikum i den nutida psalmhistorien. Han har skrivit, översatt och komponerat 1 200 sånger. Till 700–800 av dessa har han skrivit både text och musik.
Sedan en tid tillbaks kan vi i Facebookgruppen ”Kyrkomusiker” följa hans små anekdoter om psalmernas tillkomst.

Som redaktör för Kyrkomusikernas tidning skannar jag då och då av två Facebookgrupper – Kyrkomusikerforum och Kyrkomusiker – i hopp att kunna finna något av intresse för tidningsläsarna. Där brukar alltid finnas något; en nyskriven mässa, en renovering av en orgelklenod eller ett nytt musikpedagogiskt koncept.
För inte så länge sedan stötte jag på Per Harling. I ett inlägg berättade han om tillkomsten av psalm 602, en av de 27 psalmer som är undertecknade med hans namn i 1987 års psalmbok.

Per Harling har skrivit och översatt 1 200 sånger. I 1987 års psalmbok är 27 psalmer undertecknade med hans namn.

Per Harling har skrivit och översatt 1 200 sånger. I 1987 års psalmbok är 27 psalmer undertecknade med hans namn.

Som ungdomspräst vid Rättviks stiftsgård hade han vid något tillfälle promenerat ner till Siljans strand för att få inspiration till en sång. På väg dit stannade han till inför åsynen av en tussilago som trängt igenom asfalten. Hade han några tankar vid det tillfället så trängdes de bort av den starka bilden av tussilagons livskraft.

Första strofen av psalmen lyder: ”Så länge solen värmer jorden och kornet kan få gro; så länge ögon ännu lyser av hopp och framtidstro; så stiger vår lovsång till dig Gud; Och vi sjunger Halleluja!”
Tussilago var för många stavelser i, så det fick bli korn i den slutgiltiga versionen av psalmen.

Per berättar att psalmen egentligen var menad som ett exempel på Guds närvaro i våra liv.
– Från början var melodin skriven med synkoper, men de togs bort av psalmkommittén som trodde att det var för svårt för församlingen att sjunga. Det lustiga är att kyrkomusiker nästan alltid spelar den med synkoper fast det inte står så i noterna.

I samma inlägg på Facebook läser jag också att så länge solen värmer jorden är den enda psalmen som har solidaritet med i texten. Kanske det säger något om strömningarna vid tiden för psalmens tillkomst.

En stor del av sitt yrkesliv har Per Harling arbetat med gudstjänstutveckling på nationell nivå på Svenska kyrkans kansli, men även i Västerås stift och i projektform ute i olika församlingar. Han beskriver sig som hymnolog, en person som är särskilt intresserad av psalmernas och psalmböckernas historia, samt den kristna kyrkomusiken och körens roll. För mig låter ordet lite inkrökt och akademiskt, men ju mer jag pratar med Per desto mer förstår jag att han brinner för att kyrkans psalmer ska vara relevanta för sin tid och beröra den nutida människan.

Per berättar om hur vår nuvarande psalmbok i hög grad är agrar i sitt innehåll. I 1986 års psalmbok finns det till exempel bara två psalmer som handlar om städer: 182, Det ljusnar sakta, och 499, Genom gatans trängsel. I psalm 182 talas det om skorstensrök. ”I hur många städer idag ser man skorstensrök”, frågar Per retoriskt.
Det visar på hur snabbt texter kan föråldras.

Per Harling menar att psalmboken tenderar att hamna på efterkälken. Psalmboken skulle behöva adressera andra ämnen, sådana som människor möter idag, invandringen, kulturernas möten, integrationen, främlingskapet människovärdet och inte minst ensamheten som många känner av i denna tid.

– I dag lever vi längre. Många blir över 100 år. Men var finns psalmerna om åldrandet? När vi blir så gamla får vi också erfarenheter av demens, både den som är drabbad och den som är anhörig. Sådana erfarenheter behöver vi också psalmer om.

I psalmen 602 får kornet symbolisera Guds närvaro i våra liv. Men det var åsynen av en tussilago som trängde igenom asfalten som inspirerade Per Harling till psalmen.

I psalmen 602 får kornet symbolisera Guds närvaro i våra liv. Men det var åsynen av en tussilago som trängde igenom asfalten som inspirerade Per Harling till psalmen.

Andra ämnen som Per efterlyser i psalmboken är miljöförstöring och artutrotning – frågor som handlar om vår roll som förvaltare av skapelsen. I den norska psalmboken finns en särskild rubrik för detta: Förvaltaransvar. När får vi se det i den svenska psalmboken?

Jag tittar på klockan och ser att trekvart förflutit sedan Per svarade på mitt samtal och jag känner plötsligt att jag pratar med en person som jag skulle kunna sitta intill småtimmarna och prata med. Vrida och vända på saker, pröva nya infallsvinklar och testa argument och motargument.

På frågan vad en psalm är passar Per och säger istället att han ska skicka en essä som han har skrivit om ämnet. Den har varit publicerad i ett flertal tidningar och tidskrifter, säger han. Wordfilen kommer någon halvtimme efter avslutat samtal och det är inte något kort svar.

I Pers ögon är psalm allt mellan himmel och jord. Det är sång som fötts i människors och gruppers skärningspunkter – i glädje, förundran, sorg och tacksamhet. Det är tradition som knyter oss an till tidigare generationer, det är en tidsresa, det är rötter, det är förmedling av vishet och klokskap, det är intensiv bön, det är samhörighet, det är uppmaning och uppmuntran, det är ett uttryck för tro, det är tro, det är en spegel av vår samtid, det är en världsvid sång som förenar kristenheten, det är en mångfald av uttryck, det är evangelisation… Hur ska jag någonsin få grepp, om något så komplext, tänker jag.

Per säger att han inte avundas Psalmbokskommittén som kommer att få till uppgift att välja ut det hundratalet psalmer som ska ersätta gamla daterade psalmer i 1986 års psalmer. Själv var han sekreterare 1986–1988 i den arbetsgrupp som tog fram Psalmer i 90-talet.

Nu gläder han sig över det nymornade intresset för psalmskapandet och tror att det kommer att välla in psalmer när Svenska kyrkan tillslut öppnar sin brevlåda för psalmer som kan bli aktuella för en ny reviderad psalmbok.

Han berättar att han sitter med som ledamot i Anders Frostenssonstiftelsen som vartannat år anordnar en tvåårig psalmskola med sex träffar. I den nuvarande psalmskolan är man 12 stycken i gruppen, flest präster och kyrkomusiker.
–   Som mentor till psalmskrivarna brukar jag råda dem till att skriva till en välbekant melodi. Då brukar rytmen och betoningarna ge sig.

Ett uttalande av Per Harling ligger i bakhuvet när jag senare skrollar igenom hans psalmanekdoter i Facebookgruppen ”Kyrkomusiker”:
”Det är sällan någon minns en predikan i dödsögonblicket, men inte så få dör med en psalmstrof på läpparna.”
Det om något säger något om psalmens potens.

De virvlande löven blev till änglar i Pers tvååriga dotters föreställningsvärld. Psalm 745 är inspirerad av dotterns lek och handlar om att befinna sig helhjärtat i nuet.

De virvlande löven blev till änglar i Pers tvååriga dotters föreställningsvärld. Psalm 745 är inspirerad av dotterns lek och handlar om att befinna sig helhjärtat i nuet.

Jag fastnar för historien om psalm 745, ”Dansa med änglarna”, som är den av Pers psalmer som ligger honom närmast hjärtat. Han säger att det beror på dess personliga bakgrundshistoria.
– Jag hade varit ute på tomten och krattat upp alla torra höstlöv på gräsmattan. Genom fönstret såg jag min knappt tvååriga dotter springa genom lövhögen så att löven yrde.
Lite förgrymmad svarade jag: ”Vad gör du?”
Min dotter funderade en stund och svarade sedan: ”Dansar”
”Med vem då?”.
”Änglar”, ropade hon.

Per berättar att han fick stanna upp och tänka till ordentligt innan han insåg att i dotters ögon var änglarna de dansande löven.
Barnet helt i nuet, i sin lek, så nära evigheten man kan komma. Vad var det nu Jesus sa? ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”.

Per skrev ner bilden av dotterns dans och skickade texten till sin far som låg på sjukhuset för behandling av en hjärtattack. Pappan hann läsa brevet och dog strax därpå – med änglarna på näthinnan. ”Barnbarnets evighetslek fick följa honom in i hans egen upplevelse av evigheten.”

Jag skrollar uppåt och ser Pers senaste inlägg som börjar så här: ”Kära FB-vänner, kanske en del av er börjar tröttna på mina psalmhistorier, men här kommer en till…”

Nej Per, fortsätt berätta dina komprimerade anekdoter om dina och andras psalmer. Jag kommer inte tröttna och jag är övertygad om att ingen av dina många följare kommer att göra det heller.
När du beskrev tillkomsten av psalmförfattaren och prästen Elis Malmenström psalm 217, Gud för dig är allting klart, fick hans psalm en helt ny dimension. Jag såg Elis Malmenström framför mig, hur han skrev psalmen efter att ha blivit lämnad ensam med fem små barn efter att frun hade gått bort.
Kanske man skulle kunna lägga till i Pers uppradning om vad en psalm är: Psalm är berättande.

Läs Per Harlings psalmanekdoter i Facebookgruppen: Kyrkomusiker, sök på Per Harling

Text: Lars Bergström