En tandemledare om samverkan

Karin Wall-Källming, kyrkomusiker och redaktör och Jonas Ivarsson, skolpräst Oskarshamns folkhögskola

Karin Det är inte självklart vare sig för den som är nyexaminerad kyrkomusiker eller den som varit med ett tag att hitta sin roll i arbetslaget och i församlingen. Det kan vara knepigt att få till en rimlig ambitionsnivå i vårt fantastiska yrke.  Skolprästen Jonas Ivarsson förmedlade en bra bild av detta i sitt tal till de nya kyrkomusikerna i Oskarshamn i år. Det handlar om att cykla. Och jag tänker nu strax sätta mig på den bakre sadeln på en tandemcykel och låta Jonas ord ta plats. I cykelkorgen har Jonas lagt en psalm och ett bibelord och på pakethållaren lägger jag detta budskap- Gå med i facket, för gemenskap, goda råd och någon som kan föra din talan när det behövs och kan lagar, förordningar och föreskrifter, om du skulle komma på avvägar eller bara vingla till.

Jonas Det är idag ert viktiga uppdrag börjar, dags att använda det ni lärt er. Tänk er en cykel. Vilken nytta för miljön gör en cykel som alltid står i garaget? Den vill bli använd. 

På samma sätt är det med er kunskap. Den väntar på att bli använd. Nu är det dags att börja cykla. Men när ni kommer ut i församlingen är det inte meningen att ni ska ha den gula ledartröjan på och dra i väg först av alla och sedan ser ingen er mer. Nej, jag tänker mer att ni cyklar på en tandemcykel och med på färden är församlingsborna på den andra sadeln. Utan deras medengagemang kommer ni aldrig fram, för då blir församlingsborna endast en tung och orörlig last som ni aldrig orkar dra framåt.

Vi målar upp ett värsta scenario med ett lass församlingsbor som trampar i otakt eller inte alls och i cykelkorgen skvalpar de sista raderna i psalm 288 som en kopia på arbetsmiljön i arbetslaget ”Människors krav skall pressa oss, och tvivel, oro och jäkt skall tynga våra sinnen.”  År det så illa behöver man kanske stanna cykeln och kliva av och fundera på frågan. Vad är den minsta gemensamma nämnaren med dessa människor, som vi kan samsas om och gå vidare med i takt?

Själva dragkraften som en osynlig kedja i detta är de sista radera i Filipperbrevet 1:27 ”att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet.” Evangeliet är både smörjmedel och drivkraften framåt för alla, församlingsbo eller anställd och det är ett gemensamt uppdrag.

Till sist vill jag ge er inledningsorden till Sjunde avdelningen i Kyrkoordningen om Kyrkliga uppdrag och befattningar. Dess första mening lyder

”Kallelsen att föra ut evangelium är given åt hela Guds folk.”

“Ni delar samma grunduppdrag

men har olika roller.

Evangeliet är den sammanhållande länken Ni delar samma grunduppdrag men har olika roller. Ni kanske inte kommer att ha samma åsikter i detta evangelietänk, men som tidigare sagts: ta ett steg ut och se den minsta gemensamma nämnaren och försök att gå vidare med den i åtanke. Lita på bönens kraft och vi ber: Gud är vårt hopp och räddning för er och dem ni tjänar. Gud räddar oss, helar oss, för oss samman och leder oss och tillsammans tillber vi Gud.  Amen