Stötta det som bär frukt

Publicerad: 5 april 2023

Ledare – Karin Wall-Källming 

Karin Wall-Källming. Tidigare kyrkomusiker och stiftsmusiker, nu redaktör för KMT!
Familjekantor!

För några veckor sedan hade jag en intensiv långhelgtjänstgöring vid orgeln i olika kyrkor. Jag som spelat sedan de yngre tonåren, men numera sällan, hade innan dess putsat upp orgelskorna och övat orgelspel intensivt så ofta jag kom åt, i dessa tider av kallställda kyrkor.

Efter några trevande takter minns kroppen och allt finns ju där, men det hände att jag under uppstarten tänkte, att varför i all världen tog jag på mig det här?  Vid senaste redaktionsmötet hade vi samtal kring detta ämne och som någon sa, att jag förstod inte hur viktig jag var!  Själv har jag nu lagt till ”Familjekantor” på Facebookprofilen, för det är ju så det är! Många känner säkert igen sig, man säger inte nej i första taget när de man mött under yrkeslivet hör av sig och vill att man ska spela på mammas begravning. Inte heller säger man nej när barnkörbarnen, numera rejält vuxna, vill att vi sjunger ihop igen till dopet av de egna barnen! För att inte tala om bröllop.  De vi mött och har en relation till, kommer tillbaka vid livets stora händelser. Vi kyrkomusiker är via musiken länken till kyrkan. Inte sällan är vi de vuxna som utöver föräldrarna har en lång relation med körsångare från barnkör till vuxenliv. Vi har en relation utav rang!  

På sitt inledningstal till Kyrkomusiksymposiet i Uppsala 2022 tog ärkebiskop Antje Jackelén upp kyrkomusiken som en omistlig sammanhållande kraft för musikkulturen i vårt land, för hur många är det inte som får präglande musikupplevelser i kyrkan. Och vad vore kyrkan och gudstjänsten utan musik, utan psalmer och liturgi, utan körer?  

“Jag förstod inte hur viktig jag var!”

Resurserna minskar. Svenska kyrkans medlemsantal sjunker, vi lever i dyrtid och avgiften upplevs för tung. Antalet yrkesverksamma kyrkomusiker är också en bristvara. Jodå, nu finns det fler barn och ungdomar som spelar orgel, men faktum kvarstår: det utexamineras alldeles för få. 

Kraven på samarbeten och samverkan ökar för att kunna bibehålla verksamheten. Det finns en benägenhet till övertro på olika system som ska lösa saker och ting!  System som är byggda på en realitet och inte är en renodlad skrivbordsprodukt är i regel bra och underlättar arbetet. Men ibland går det fel. Jag ska aldrig glömma mötet med kyrkoherden, som måste spara och kommit på den geniala lösningen att man kunde låta föräldrarna skjutsa barnkörbarnen i stadsdelskyrkorna till en längre och gemensam övning inne i centrum. På frågan varför man hade byggt dessa stadsdelskyrkor, nära där människor lever sina liv och vad man skulle ha dom till, blev hen tyst. Och vilka andra kontakter med personer i yrkesverksam ålder, som man så hett trängtade efter hade man, utöver körerna och barnkörsföräldrarna, undrade jag. 

Något förläget vaknade kyrkoherden upp med en replik från humorgänget Lorry: ”Tänkte inte på det!”  Än idag finns körerna kvar. Ärkebiskop Martin Modéus använder ofta bilden att man ska stötta det som bär frukt för att få en levande församling. Jag skulle vilja gå ett steg längre och säga att relationer borde K-märkas och de kan aldrig ersättas med system. 

”Guds rike ska vi söka där människorna är. Guds rike är ej fjärran, det finns omkring oss här”. (Bo Setterlind)