Gåvor och stöttor

Publicerad: 6 september 2024

Ledare – Karin Wall-Källming

En i mitt tycke riktigt meningslös predikan om trädet och grenarna en semestersöndag någonstans i Sverige, fick mig att fundera på vad jag själv ville ha sagt och det som predikanten aldrig lyckades komma fram till, trots texten från Romarbrevet 12. Dock var vi överens om att Jesus är stammen och att alla människor har lika  värde och vi sjöng hela Sv.ps. 61 och fick med gåvor, tjänster och lemmar. Men ändå…

Ärkebiskop Martin har ofta använt bilden av trädet som bär frukt och grenen som bär frukt måste stöttas, så att den inte bryts. Annat måste rensas bort. Det har sagts i flera sammanhang och med samma andemening, även av biskopar:  ”musiken är bärande för kyrkans liv och en av få anledningar för människor att frivilligt gå till kyrkan”. Hur tydligt som helst.

“grenen som bär frukt måste stöttas, inte undergrävas”

Det är vi kyrkomusiker som är satta att förvalta den grenen och den måste stöttas, inte undergrävas. Det är brist på kyrkomusiker. Bekymmersamt. Bara hälften så många utbildas jämfört med de som går i pension/byter karriär enligt statistiken. Vem ska göra jobbet? Finns det verkligen arbete för 700 kyrkomusiker som anses behövas, när kyrkan måste spara?  Vem vet? Erfarenheter från fackliga representanter säger att församlingar egentligen inte vill lägga ner körer och annan verksamhet när man väl får klart för sig vad konsekvenserna blir om en tjänst försvinner. Vid tjänsteförändringar ska facken kopplas in för MBL-förhandlingar och på den resans gång brukar konsekvensmedvetandet öka. Förhandlingsombuden inom Sveriges Lärare har den kunskap som behövs och är den fackliga stötta att sätta in när behovet uppstår. För även om du inte drabbas direkt, finns det fall att referera till, där församlingen tror sig kunna lägga på kvarvarande kyrkomusiker arbetsuppgifter hur som helst. För att få in mer i tjänsten stryks det som inte är tvunget, som undervisning och så biter man sig i svansen. Det har i och för sig gjorts sedan 1990 och se, så det blev…

Som i allt annat verkar Svenska kyrkan på församlingsnivå, på stiftsnivå och på nationell nivå, alla har sina roller även i rekryteringsfrågan. Det är församlingen som är den grundläggande rekryterande nivån, alla kategorier. Där möter vi människor i körer, på konserter, i kyrkliga handlingar, på gudstjänster eller bara av en händelse på byn. I artiklar i detta nummer framskymtar också stiftens roll som nätverksbyggande och samordnare av insatser. Mycket viktigt när resurserna krymper. Det skulle behövas fler stiftsmusiker i varje stift med olika ansvarsområden: en för orgelundervisning och rekrytering, en för (åter-)uppbyggandet av ungdomskörer i SKUR och för sång med barn och unga generellt.  Det skulle bli en riktigt stabil stötta.

Åter till sommarsöndagen. Prästen talade ingående om olika träds växtsätt och försvann bort i barr, bark och blad, alla delar i ett träd och kom aldrig fram till att vi har olika gåvor och därmed kan ha olika uppgifter i kyrkan.  Kyrkomusiker har samma människovärde som alla andra naturligtvis och vi har fått den fruktbärande musikaliska gåvan. Den ska sannerligen inte förringas, den ska stöttas. Amen.

Karin Wall-Källming, redaktör, tidigare stiftsmusiker och kyrkomusiker