Vår rätt till kyrkomusikaliska mötesplatser

Ledare – Karin Wall-Källming

Som vi håller på och förbereder, på olika plan och hela tiden inför olika begivenheter i Svenska kyrkan. Vi får vara med och skapa mötesplatser med musik i kyrkan och tänk, vilken lycka när allt bara lyfter, ett äkta   Halleluja-moment.

Som kyrkomusiker förväntas du vara drivande i kyrkomusikaliska mötesplatser, men det håller inte i längden om du inte själv får påfyllning.  Vi behöver egna mötesplatser där vi enbart är mottagare, detta för att dels få nya insikter och kunskaper som har direkt bäring i vårt arbete. Dels behöver vi att bara kravlöst kunna ta emot och vila i musiken.  Ett exempel på ovanstående är upplägget för NKS24 i Köpenhamn.

“Det kostar att ordna mötesplatser. Vem som ska betala är en knäckfråga”

Svenska kyrkan har liksom alla arbetsgivare ett ansvar för arbetsmiljön och därmed se till att vi får den påfyllning vi behöver inom just våra kyrkomusikaliska ämnesområden. Det finns beskrivet i AFS 2015:4 bland annat. Kyrkomusikerbristen är ett faktum och en god arbetsmiljö med möjlighet till egen utveckling är rekryterande i sig och förhindrar också avhopp från yrket.

Det kostar att ordna mötesplatser. Vem som ska betala är en knäckfråga, där ”nånannanismen” är utbredd. Skulle man ta ut avgifter för alla kostnader skulle ingen ha råd att åka, det måste till ekonomisk stöttning.

Avsatta medel för kyrkomusikfortbildning på stiftsnivå skiljer sig markant åt, från nästan ingenting till 6-siffriga belopp. (KMT:s snabbgallup) På mininivån anförs att fortbildning ska vara självfinansierad. Ett argument som ibland anförts är att prästmöten finansieras med deltagaravgifter. En sanning med modifikation. Ofta avsätts arbetstid för flera stiftsmedarbetare, det ska till en prästmötesbok m.m.  Vigningstjänsten kallas regelbundet av biskop till möten och pastoraten inser att detta måste man stå för utan ifrågasättande. När sedan kyrkomusikern vill åka på något som kostar tusenlappar, blir det ibland nej.

Jag hade detta samtal en gång med en till en början motspänstig biskop.  Jag hade en idé och förklarade att jag, stiftsmusikern, och kyrkomusikerföreningen ville ha ”Den stora mötesplatsen” med allt ordnat, vi ville fira mässa med biskopen i domkyrkan och vi ville sen komma till dukade bord.  Hur vore det om du, bäste biskop, skrev till alla pastorat att du har för avsikt att inbjuda, du får ju inte kalla oss, till en Kyrkomusikerdag med biskopen?

Biskopen menade att då skulle ju de andra profilerna också ha sådana dagar. Ja men gör det, blev det självklara svaret, vad hindrar?  Just inget och det blev så och biskopsdagarna finns fortfarande kvar. Församlingarna betalade avgifterna! Nu är frågan, kommer vi att få en inbjudan från ärkebiskopen till en kyrkomusikersamling på nationell nivå, med en avgift som församlingarna har råd att betala?  Vi väntar med spänning.

Karin Wall Källming, redaktör för KMT, tidigare kyrkomusiker och stiftsmusiker.