Det organiserade omöjliggörandet

Ledare – Karin Wall-Källming

Nyligen var jag gäst på årsmötet för Västerås stifts kyrkomusikerförening. Där föddes denna ledare som ett resultat av ett grupparbete med 15 kyrkomusiker i ämnet rekrytering. Vi kom fram till att myllan som samtliga fostrats i, och som var vägen in i kyrkomusikeryrket, har till stora delar försvunnit. Olyckliga beslut har fattats, som i praktiken inneburit ett försvårande, nästintill omöjliggörande av rekryteringen till kyrkomusikeryrket. Så illa är det!

”Ännu värre är det att det 35 år senare ännu inte har tagits ett nytt beslut om att i varje pastorat, ja i varje församling, ska bedrivas orgelundervisning.”

Det har tjatats om det olyckliga beslutet 1990 att avskaffa den obligatoriska undervisningstiden. Redan då påpekade KMR vilka konsekvenser detta kunde få och där är vi nu. Ännu värre är det att det 35 år senare ännu inte har tagits ett nytt beslut om att i varje pastorat, ja i varje församling, ska bedrivas orgelundervisning. Numera är kyrkomusikerbristen riksbekant, men ändå har ovanstående då och då bemötts med argumentet att prästbristen är ännu större. Och? Det finns många bristyrken. Det hindrar väl inte att Svenska kyrkan gör det som kan göras på flera fronter och på alla nivåer för att överhuvudtaget leva vidare. Vad gäller kyrkomusiker vet vi konkret var det började gå fel. Gör om, gör rätt.

Möjligheten att få undervisning är en del av myllan. En annan är mandatet och förtroendet att som elev få vikariera när kantorn är ledig. Samtliga deltagare i workshopen ovan hade börjat på samma sätt som jag själv. Kantorn skulle vara ledig och vi fanns med i kyrkans verksamhet och så fick vi frågan om att vikariera. Och vi tog chansen, kanske på något skälvande ben, men tog vi den. Vi kunde ju liturgin hyfsat från alla de gånger kören medverkat, men nu var det vi som skulle ha stenkoll på ordningen. Var skulle prästen ha ton och vilka alternativ skulle det vara just den här söndagen? Handbok och evangelibok lärdes by doing! Nu var det på riktigt! Vi gjorde det! Vi blev bemyndigade. Vi blev någon att räkna med och vi fick lön. Och sedan var vi fast- Det här ville vi bli! Och vi blev det!

Bemyndigandemyllan är nu på många håll ersatt med ett organiserat omöjliggörande. För att spara pengar ska kyrkomusiker byta med varandra vid ledigheter och vikariestopp är det som gäller.

Efter att på stiftsnivå varit delaktig i organisationsfrågor inom pastorat, vill jag påstå att de timmar som läggs på tjänsteplanering och ifyllandet av Excellrutor kostar mer i personalkostnader än att låta Putte och Lisa vikariera på egen hand då och då och få betalt för det. Gudstjänstlivet skulle också bli mindre stelbent med fler spelande händer om man kunde följa den lokala församlingens liv, oavsett om det är andra söndagen i månaden eller inte exempelvis eller vad man nu hittat för lösning för att få schemat att gå ihop.

Men då krävs det också att det finns orgelelever, tack vare att det finns undervisningstid i tjänsterna och så var vi där igen, i vårt eget moment 22.

Kyrkovalet har varit och kyrkomusikbristen har berörts i några partiprogram! Nu blir det spännande, kommer det att hända något, kommer det att bli mer möjliggörande organisationer? Fortsättning följer. Sv Ps 288: 3 som slutar med Gud gör oss kloka.

Karin Wall-Källming Redaktör för KMT, tidigare kyrkomusiker och stiftsmusiker