Det hänger på kyrkomusiken!
Ledare – Karin Wall-Källming
Att kyrkomusiken och kyrkomusikern är mycket viktig för Svenska kyrkan och dess församlingsliv och gudstjänstliv, ja visst vill man gärna tro att det är uppenbart för alla med något som helst intresse för Svenska kyrkans fortlevnad. Som tillhörande den evangelisk-lutherska kyrkan är det självklart att hänvisa till Martin Luther, som satte musiken högt, näst efter teologin.
Det syns nu inte i vår kyrkoordning. Där står att läsa att Svenska kyrkans församlingars grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Musiken förväntas vara en självklar del i alla grundläggande uppgifter och har inget egenvärde i sig, har det (tyvärr) sagts mig i olika sammanhang genom åren. Mina år är många.
Det har talats med fina ord på symposier och mötesplatser om hur viktig kyrkomusiken är, att det är en av få anledningar för gemene man att besöka en kyrka. Borde det då inte synas i högre grad i de mått och steg som vidtas, eftersom vi också har parametern kyrkomusikerbrist som hotar något av det viktigaste vi har, för att som det så vackert heter ”nå människor”?
”man underlåter väl inte att släcka en brand, för att man inte kan släcka alla?”
Kyrkomusikerbristen är ett faktum och den bristen har varnats för av Kyrkomusikernas riksförbund under många år; numera är den även allmänt känd genom olika media.
Min och KMR:s viktiga fråga har långe varit denna: Hur ska vi få Svenska kyrkan, men även samhället i övrigt att förstå hur viktig kyrkomusiken är och därmed bli möjliggörare för dess fortlevnad? Låt mig också konstatera att tack vare eldsjälar bland kyrkomusiker, kloka kyrkoherdar och medvetna kyrkoråd satsas det här och var på kyrkomusiker-rekryteringen. Men det räcker ju inte, utbildningsvägarna till yrket måste satsas på!
Så vad händer nu på övergripande beslutsnivå?
KMR:s förbundsordförande Nils-Gunnar Karlson och vice ordförande Kerstin Odeberg vände sig Kungl. Musikaliska Akademin KMA och ” Framtid kyrkomusiker” Detta ledde till en hearing med kyrkomötets nomineringsgrupper den 4 maj anordnad av KMA. Samtalsledare var preses Stefan Forsberg, som satte tonen genom att jämföra kyrkomusiken med ett järnvägsnät, en bärande del av ett större bildnings och kulturarvsuppdrag. Läs hela Johan Hammarströms artikel ”Ett avgörande vägskäl” ur KMT nr7/8 på www.kmr.se
Nånting kan efter detta ha hänt. Inte mindre än 8 motioner av 89 till årets kyrkomöte berör kyrkomusiken. Vi får be för att dessa arbetas vidare med, så att dessa inte landar som förra årets motion om föreslog att man skulle utreda en ändringen i kyrkordningen, så att pastorat/församlingar kunde åläggas att ordna orgelundervisning. Kyrkomötet 2025 tog den breda porten och vägen och avslog motionen och slätade över med att det är brist i flera profilyrken. Jo. men man underlåter väl inte att släcka en brand, för att man inte kan släcka alla, när man står där med vattenhinkar i händerna?
Det vilar ett stort ansvar på Svenska kyrkans riksdag att nu ta den smala porten och vägen och arbeta vidare med det som kan göras och måste göras. Det behövs klarsyn, för det är faktiskt så att det hänger på kyrkomusiken, ett trons språk som talar till många människor.
Ur Sv.ps 288: Ge oss din blick för dolda möjligheter. Ge fantasi att finna nya medel. Gud, gör oss kloka!
Karin Wall-Källming, KMT:s redaktör, tidigare kyrkomusiker och stiftsmusiker. Hedersledamot i Linköpings stifts kyrkomusikerförening och tidigare förbundsdirigent i Kyrkosångsförbundet i Linköpings stift.
