I huvudet på redaktören
Karin Wall-Källming
Bön och tankar om Matteusevangeliet 7:11
Under våren, när tankarna kretsat kring avtalsför- handlingar och allt vad detta innebär, har orden från Matteusevangeliet 7:11 gång på gång snurrat i mitt huvud: Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom?”
Förhandlingar handlar inte enbart om att vinna, utan om att skapa något hållbart och bra för alla parter. Årets förhandlingar är de mest segdragna inom överblickbar tid. Men nu, äntligen, blev det ett accepterbart avtal, dagen före midsommarafton. Vi fick en föraning om vad som komma skulle, när bilavtalet lät dröja i flera veckor, motparten ville sänka bilersättningen till absolut lägsta statliga nivå och ta bort självriskelimineringen. Nu blev det inte så, men hade så skett hade det varit ett hot mot rekryteringen av kyrkomusiker och andra kategorier som använder egen bil i tjänsten i framför allt landsbygd och glesbygd.
“Det var ingen god gåva att ta bort den obligatoriska undervisnings- tiden 1990.”
Sedan kan man då fundera på, vad är det som är goda gåvor?
Som kyrkomusiker har vi fått gåvan att genom musiken sprida evangeliet och det gör vi! Vi öppnar dörrar in i kyrkan och till gudstjänstlivet genom musiken, vi samlar människor i alla åldrar i kyrkans körer, inte sällan med diakonala ingångar, vi spelar i människors liv från vaggan till graven och vi undervisar. Man kan säga att vi är den yrkesgrupp som förväntas rekrytera oss själva.
Det var ingen god gåva att ta bort den obligatoriska undervisningstiden 1990. Ibland är styrning åt rätt håll den goda gåvan och den försvann 1990. Vi ser konsekvenserna allt tydligare. Hade det inte varit för KMR:s ständiga påpekande om kyrkomusikerbristen och vikten av undervisningstid vid tjänsteförhandlingar skulle rekryterings- situationen se ännu värre ut. Fler ögon har öppnats. Hela tiden har eldsjälar funnits, men de behöver stöttning. Visst finns det församlingar som har insikten av rekryteringsarbete, men de kunde vara fler.
För att skapa en hållbar framtid för kyrkomusiker krävs att man ser över vilka “goda gåvor” som verkligen gör skillnad. En rimlig arbetstid med mallar för tidsåtgång är inte bara en förmån utan en nödvändighet för att ha arbetsglädjen kvar. Signaler kommer redan nu i besparingstider att man på sina håll försöker stoppa in alltför mycket i en tjänst. Man kan fråga sig varför Svenska kyrkan ö.h.t. ”köper” tidredovisningssystem, där arbete på helger och kvällar inte är normalt? Kyrkans pastorala personal är inte är den enda yrkesgrupp där man förväntas arbeta på obekväm tid, som exempel kan nämnas personal inom vården.
Till sist, låt oss be för goda gåvor som kan ge oss en hållbar och glädjefylld framtid som kyrkomusiker och att våra förhandlare har kraft att fortsätta stå upp för det som vi tycker är goda gåvor.
Karin Wall-Källming
