Bättre klarsyn! Det är dags att organisera möjliggörandet!

Ledare – Karin Wall-Källming

Nyligen genomfördes den andra nätverksträffen inom Organister i framkant.  Då samlades orgelpedagoger från församlingsnivå till högskolor. Ett hoppfullt och prestigelöst dygn, vi var där för att dela och lära av varandra. I det avslutande panelsamtalet lyftes ämnet för nätverksträffen ”Hur behåller vi våra elever på pallen” ur olika synvinklar.

Stiftsmusikern i sammanhanget relaterade till en fråga hen då och då får, och som jag kan känna igen: kyrkoherde ringer och undrar om det finns nån kyrkomusiker på hyllan, färdig att skicka ut till hens församling för nu blev man utan! Inte sällan kommer en smått provokativ följdfråga: vad gör stiftet åt rekryteringen egentligen?  Den bollen kommer snabbt och med smash tillbaka:  Hur många elever har ni i församlingen, finns det möjlighet till undervisning hos er?   Vi vet ju svaret, hade man haft undervisning en längre tid kanske man redan hade personer i församlingen under utbildning och därmed ett nätverk att söka i. ” Som man sår, får man skörda” … eller inte.

”Det behövs ett regelverk att stötta sig emot. Låt nu snack bli verkstad.”

Kyrkomusikerbristen är ett faktum. Den är numera allmänt känd, KMR har varnat för denna situation i årtionden och hoppats på klarsyn och därmed åtgärder. Istället har Svenska kyrkan organiserrat bort rekryteringsmöjligheter, som att exempelvis låta ungdomar och andra få ta ansvar och vikariera och få betalt och upptäcka att kyrkomusiker är ett riktigt jobb! För 36 år sedan försvann de obligatoriska undervisningstimmarna i kyrkomusikertjänsterna. Det skulle vara upp till varje församling/pastorat att bestämma! Vi vet hur det blev! Det behövs ett regelverk att stötta sig emot. Låt nu snack bli verkstad, det finns ingen viktigare fråga än rekrytering, menar en av våra biskopar. Se då till att det i Kyrkoordning och Svenska kyrkans avtal kommer in en passus om att det åligger pastoraten att anordna orgelundervisning.

Sammanfattningsvis: det är hög tid att vi får ökad klarsyn på alla nivåer kring rekryteringsproblemet och som följd av detta vidtar de åtgärder som krävs, var och en inom sitt ansvarsområde. Det är lätt hänt att en nödvändig omvärldsanalys omvandlas till en alltför omfattande problematisering och så fastnar man där och gör ingenting.

Tack och lov finns det eldsjälar som brinner för undervisning och det finns församlingar som satsar i smått som stort.  Alla stiftsmusiker strävar på med orgelkurser och med att stötta undervisning i församlingen på olika sätt.  Rekryteringen är inte obefintlig, men alldeles för liten, sett till antalet som försvinner i  pensionsavgångar.  Det framförs ibland åsikten att kyrkomusikern snart är ersatt av AI och inspelad musik vid kyrkliga handlingar och gudstjänster, därmed minskar antalet tjänster.

Karin Wall-Källming. Foto: Elin Elderud

Ingen vet. Men en sak vet vi. ingen AI i världen kan ersätta de relationer kyrkomusikerna och förhoppningsvis hela församlingen bygger upp i körverksamheten och i undervisningen. Jag slutar med att citera ärkebiskop Martin Modéus: ”Svenska kyrkan har ett rikt musikliv som bärs av er kyrkomusiker. Tillsammans bildar ni en sorts musikens infrastruktur med hela landet, ett kulturlivets ekosystem som är viktig inte bara för församlingarna utan för hela samhället.” Bra där, ärkebiskopen, hjälp nu till i handling och bön med att pragmatiskt ordna till möjliggörandet.

Karin Wall-Källming, redaktör, tidigare kyrkomusiker och stiftsmusiker