Upp till bevis!

Ledare – Karin Wall-Källming

Vi står inför ett avgörande vägskäl i en viktig fråga- Är kyrkomusiken viktig för Svenska kyrkan?  Om så är fallet, vidtager man då från ledande håll mått och steg som garanterar dess – och i förlängningen Svenska kyrkans – fortlevnad?

I min stora familj uppstod för några år sedan på förekommen anledning ett uttryck som sedan dess ständigt återkommer:  Har vi bestämt det här eller har vi bara pratat om det? När detta skrivs, några veckor innan kyrkomötets andra session, känns det som om flera avgörande motioner om kyrkomusik och kyrkomusikerrekryteringen äntligen är på väg till beslut och uppdrag till kyrkostyrelsen. Kyrkolivsutskottets betänkande föreslår bifall till majoriteten av de 9 motionerna kring kyrkomusikerrekrytering.

”Har vi bestämt det här eller har vi bara pratat om det?”

Motionerna till årets kyrkomöte och utskottens betänkande finns att läsa på www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet och Utskottet för Kyrkoliv. Se också artikel i detta nummer och på kmr.se.

För nog har det pratats om, för att inte säga tjatats om kyrkomusikerbrist, om svagheter i utbildningskedjan, om långsamhet i valideringsprocesser, om att bli möjliggörare för geografiskt spridd utbildning etc. Och nog har det pratats om hur det borde vara, så nu vore det väl på sin plats att säga att nu har vi bestämt det här!

KMR har inte bara uppmärksammat kyrkomusikerbristen och avsaknaden av åtgärder. Genom bland annat KMT har vi också visat vilken positiv utveckling som är möjlig när något faktiskt görs. KMT har publicerat bilder och berättelser om orgelundervisning i församlingar, ibland i samverkan med stiften, samt om sommarkurser, orgelläger och musikskolor.

Eldsjälar i församlingar och pastorat driver arbetet vidare, trots att Svenska kyrkan på nationell nivå ännu inte har beslutat att varje församling eller pastorat ska avsätta tid för undervisning. Ett sådant krav skulle exempelvis kunna regleras i kyrkoordningen. KMR och andra aktörer har länge förespråkat att varje enhet – inte varje enskild tjänst – ska avsätta resurser för undervisning. På så sätt kan den som har bäst kompetens och störst intresse ansvara för den orgelpedagogiska verksamheten.

I sitt betänkande under rubriken ”Fri kyrkomusikundervisning i församlingsmiljö” framhåller utskottet för kyrkoliv att den nationella nivån kan stödja arbetet genom strategier och stödmaterial. En konkret åtgärd vore att återinföra undervisningstiden. Samtal räcker inte – nu krävs beslut. Den obligatoriska undervisningstiden avskaffades 1990, och efter snart 37 år kan vi konstatera att det var ett olyckligt beslut.

Till sist: Låt oss hoppas och be för  kloka beslut i kyrkomötet. Då kan vi säga att vi inte bara har talat om kyrkomusikens  betydelse, utan också fattat de beslut som krävs för att kyrkomusiken – och i förlängningen Svenska kyrkan – ska leva vidare. Det har vi bestämt. Amen.

Karin Wall-Källming, redaktör för KMT, tidigare kyrkomusiker, stiftsmusiker och stiftsdirigent. Hedersledamot av Linköpings stifts kyrkomusikerförening.